pedabloggen

Nå målen i de allmänna råden

2009-02-06T13:51:00.001-08:00

Under tiden jag skriva klart något annat, och smälta de senaste två dagarnas föreläsningar, lägger jag upp länkarna till de goda exemplen vi fick idag.

Passa på att registrera dig hos Scribd, en central databas för allt möjligt i textform. Vill du ladda ner dokument får du registrera dig först. Det är ett utmärkt verktyg för att dela med dig av viktiga dokument, utan att behöva mejla dem.

Centrala-begrepp

Engelska

Glöm inte att titta hit igen om några dagar, när jag har lagt upp någon text om konferensen...

Peace out/ Patrick

3 000 ord om Oom

2008-11-21T10:05:00.000-08:00

Så satt man där igen, i en utsliten och underuppskattad publik, i en jättesal dit man kommenderades av chefen – i detta fall den allra högsta chefen, själva förvaltningschefen.

Inte visste man mer än så egentligen; närvaro var obligatorisk och folk från förvaltningen skulle tala. Men den erfarna och väderbitna skolanställda vet nog vad som komma skall. Och efter den föreskrivna välkomsthälsningen av högsta hönsen (eller tuppen, eller vad man nu ska kalla honom i dessa genusmedvetna dagar), kom vi till saken.

Jag hade gissat att huvudtalaren skulle bli en komiker, alternativt någon välkänd ”motivatör”, som det så tjusigt heter - kanske den enda yrkestitel som förvaltningschefen inte hade räknat upp under sitt samlingsbegrepp ”lärare”. Tänk förresten om någon landstingschef som talade inför sina samlade anställda valde att kalla samtliga yrkeskategorier för ”läkare”. Nog skulle de som genomgått läkarutbildningen ser lite konsternerade ut. Men vi lärare ska tydligen känna oss hedrade av att höra hur vår yrkestitel urvattnats på det sättet. Ja, alla är vi lärare egentligen.

Jörgen Oom blev ett utmärkt val på alla sätt och vis. Cheferna är inte så långt skilda från verksamheten (somliga skulle kanske säga verkligheten) att de inte vet att i sådana tider av nedskärningar och påbud uppifrån behöver vi lärare mest ett gott skratt, samt en hel del småfniss.

Naturligtvis behöver vi också chansen att reflektera över vår arbetssituation på ett positivt och konstruktivt sätt. Precis som i alla andra yrken behöver man både andepaus och tankepaus, och i effektivitetens namn ska de allra helst inträffa samtidigt! Allra mest behöver lärare så här mitt på höstterminen påfyllning; att fyllas på med tankar utifrån, helst i form av roliga men tänkvärda vitsar. Så tog man emot Jörgen Oom med ett förväntansfullt leende på läpparna!

Jörgen är en lagom lång, lagom snygg, ganska vältränad lite högre medelålders man med både humor och hjärna – bra valt inte minst med tanke på att den stora majoriteten i varje lärarpublik är medelålders kvinnor. Innan man hade fått syn på dagens charmerande motivatör (eller motiverande charmör) hörde man naturligtvis hans presentation från konferencieren: Jörgen Oom är psykolog som varit verksam som motivatör och mental tränare för några av Sveriges mest framgångsrika elitidrottare.

Det behövde inte sägas mycket mer för att vinna publikens förtroende, i alla fall när han bestiger scenen och det syns att han inte ser ut som en lönnfet frikyrkopredikant från Kivik – vilket är just hur jag skulle beskriva både utseendet och framtoningen hos den första motivatör jag någonsin fick höra på en lärarkonferens för sisådär 10 år sedan (på eftermiddagen fick han tona ner sitt framställande lite, efter att ha tagit emot kritiken från somliga åhörare om att han gjorde ett alldeles för ”burdust” intryck).

Men konkurrensen inom branschen har säkert hårdnat sedan dess. Numera har kanske professionella motivatörer egna personliga tränare (en förmån från ens samarbete med högpresterande företag som SATS?). Kanske till och med en kostrådgivare. Säkert besöker de komediklubbar på fritiden, nu när det finns sådana i Sveriges större städer. I varje fall visade sig Per Oom vara ett utmärkt val på alla sätt och vis – fast kanske mest från chefernas perspektiv.

Till sin fördel började Oom med att ödmjukt distansera sig från den där tjusiga presentationen. Visst är han psykolog, ”men det får man inga poäng för”. Och så följde dagens första skämt, om hur folk föreställer sig psykologer som djupingar utan några svar alls, alternativt något slags legitimerade utövare av svartmagins konster som hypnotism. Ha ha, vilken avslappnad typ!

Fast inte riktigt uppriktig, eller? Kanske han bara glömde i nervositetens ögonblick, med strålkastarna i ögonen och den jättelika Jörgen på skärmen alldeles bakom sig, att det var ett gäng lärare han talade inför. Det är svårt att föreställa sig en akademikergrupp vars professionalitet mer ifrågasatts, vars status har sjunkit ännu mer än deras lön tappat köpkraft de senaste decennierna.

Har inte psykologer status? Kanske inte bland de där supereffektiva företagartyper som Jörgen brukar tala inför. Men jag vågar gissa att hos lärare har psykologer fortfarande en hel del status. Yrkesgruppen förekom i alla fall inte i förvaltningschefens uppraderande av underkatagorier till ”lärare” – trots att det fortfarande finns några skolpsykologer i Sveriges huvudstad, till och med i publiken. Status har de också hos blivande högskolestudenter, vars intresse gör psykologlinjen mycket eftertraktad och sällan kritiserad, till skillnad från landets lärarutbildningar som blivit fulltständigt sågade senaste åren.

Men ha ha, ha ha… visst gick vi med på Jörgens första skämt. Han bjöd på sig själv och det är en bra pedagogs mest uppskattade drag. Och det där med att bemötas med misstänksamhet över sitt yrkesval, att ens professionalitet misstänkas redan från första mötet, det där kunde de allra flesta i vår publik känna sig igen i.

Fördel Jörgen Oom.

Skämten och skrattet fortsatte, länge. Så länge faktiskt att man började undra lite över när Jörgen skulle komma till sitt poäng – det där som vi i publiken inte nödvändigtvis skulle känna igen, som faktiskt innebar något nytt och tänkvärt.

Som amerikan som har bott i Sverige i över 20 år, började jag också undra hur länge det ska betraktas som skitroligt att driva med svenskar och svenskhet; om hur lagom mesiga och lagom gnälliga och… ja, hur pass LAGOM vi är här i trygghetsnarkomanis land.

Andra sidan av samma fråga är förstås, hur länge ska det anses som positivt att vara ”osvensk”? Jörgen utnyttjar dessa knep rätt mycket – för att inte säga för mycket. Ändå verkar han träffar rätt varje gång. Svenskar älskar att skratta åt sig själva, åt den berömda Jantelagen och besattheten med allt som är lagom.

Lite mindre roligt är det kanske för oss i publiken som inte är svenska. Javisst skrattar vi med, vi känner igen dessa drag i vår omgivning och kanske även lite i oss själva. Men det går inte riktigt hem hos oss eftersom vi inte startar från samma utgångspunkt, att Sverige och svenskar egentligen är ett lagomt löjligt land och folk. Vi har ju valt att bo här.

Jörgen känner verkligen sin publik och dess inre splittring. Trots mångfalden som senaste årtionden börjat uppstå både utåtsett och även inuti, i hur folk tänker och känner, finns det fortfarande ett gemensamt drag som bara kan beskrivas som en paradox, en inneboende motsägelse som de flesta här i Sverige inte verkar ha lyft sig ur. Jag syftar på den där tysta tron på att Sverige förmodligen har byggt den bästa av alla möjliga samhällen, samtidigt som nationen lider av en utbredd mindervärdeskomplex. Till och med Jörgen bekräftade det, när han nämnde att han har rest över hela världen och inte finns det någonstans bättre än Sverige. Sedan fortsatte han att bygga nästan hela sitt roliga resonemang på att vi egentligen inte duger.

Men OK, han menar inget personligt. De flesta åhörarna medger för sig själv att man också kan fastna i det negativa ibland och bli lite gnällig. De som saknar sådan självkännedom, som tänkte istället på vissa kolleger i sitt sällskap som ”verkligen” behövde höra allt detta, blev målet för ännu ett vitsigt skämt av Jörgen när han påminde oss om att varje gång man pekar mot någon annan, finns fyra fingrar som pekar tillbaka mot sig själv.

Småningom kom Jörgen fram till sitt huvudpoäng, om vikten om att ändra ens mental inställning och med det även omgivningens (eftersom allting ändå börjar med en själv). Då började jag undra om det som han kallar för PPP (”Proud People Perform”- alltid på engelska, dessa deviser). Huvuddelen av Jörgens långa lustiga föredrag hade gått ut på att klanka ner på våra vanligaste negativa drag. Men första principen av de tio som han menar kan leda till självförlösning och ökad produktivitet är att man ska vara stolt över sig själv!

Bygger man verkligen upp publikens stolthet genom att först dissekera allt som de redan gör fel? Eller var det bara psykologens strategi, att först bryta ner åhörarens försvar genom att stapla roligt exempel efter roligt exempel på hur löjliga och trångsynta ”vi” svenskar kan vara? Inbilla dig inte ett ögonblick att sådant hade fungerat om den därframme hade varit utlänning. För detta krävs en äkta svensk, men gärna en sådan som har rest oerhört mycket – som är, vill säga, lite osvensk. Jörgen missade inte ett tillfälle att påminna oss om att han egentligen är lika hemma utomlands som hemma.

Som pedagog behövde jag knappast fundera över om samma strategi skulle fungera i klassrummet. Vår pedagogik bygger redan på att samtliga individer helst ska känna sig stolta (eller åtminstone på att de duger!). Vi vet hur viktig bekräftelse är för elevernas självkänsla och självförtroende. Skulle jag börja lektionen med att först få eleverna att skratta över hur enfaldigt de kan bete sig, tror jag knappast på min förmåga att vända på steken förrän lektionens slut (fast kanske jag skulle kunna få dem att joddla lite).

Men vi var väl inte barn och ungdomar i Jörgens publik! Lite självdistans har vi vuxna förmågan till. Det är säkert sund psykologi att skratta åt sig själv i en timme innan man får höra hur man skulle kunna bli en positivare och produktivare medarbetare. Liksom det ger inspiration att blicka utåt, speciellt mot Amerika, som alla vet är fritankarnas förlovade land.

Fast som amerikan (AMER… I CAN) kan jag försäkra mina läsare att om någon i mitt hemland skulle börja sitt inspirerande tal med att skämta i en timme om hur dumma, lata och trångsynta vi amerikaner är, och om hur mycket mer innovativ omvärlden har blivit, skulle talaren förmodligen få smaka på lite ruttna tomater där framme på scenen - inte bokstavligen kanske, men inte heller skulle flera tusen personer bara sitta som en teaterpublik och skratta. Många skulle rösta med sina fötter och bara lämna lokalen. Någon smart typ skulle troligen stiga upp och ställa en vass fråga och kanske få gult kort av Jörgen, som den lilla bebis som grät lite.

Bebisen blev ytterligare ett bevis på att Jörgen glömde vilken publik han talade inför. Vi skolanställda har knappast svårt att koncentrera oss trots barnbuller. Jag satte inom några rader till barnet och mamman och hade inte reagerat alls förrän Jörgen pekade ut dem mitt i sitt föredrag. Men kanske Jörgen stördes? Tänk nytt Jörgen! Skulle vi lärare hota med att skicka ut elever varje gång de hördes lite, skulle lektionssalen snart gapar tomt. Bjud på dig själv lite och dra ett skämt om att åtminstone finns det en i publiken som fastnat i skrattet.

Det var en kollega som påpekade för mig efteråt att det kanske var Jörgens strategi att provocera lite, för att få oss i publiken att diskutera hans mest kontroversiella punkter efteråt. Nu syftar jag inte på Jörgens utgångspunkt om att det finns en massa ”döda hästar” i publiken. Det gick som sagt så bra som helst. Utan de mest kontroversiella saker som Jörgen hade att säga gällde skolverksamhet, nämligen frånvaro och skriftliga omdömen.

Om skolans dåliga koll på frånvaro verkar Jörgen vara tillräckligt insatt för att uttala sig fördömande – och det fanns knappast någon i publiken som inte höll med honom. Skolk är skamfyllt för skolan och borde omtalas högt varenda gång man ser över verksamheten. Men lite mindre koll har förmodligen Jörgen över vilka verktyg vi har att tillgå i vår kamp att förmå ungdomar - och föräldrar - att stävja skolket.

I Stockholms kommunala skolor finns det numera ett kraftigt sådant verktyg, som heter Skolwebben. Via Internet ska alla elevers närvaro registreras dagligen och tack vare att deras föräldrar också ska ha tillgång till registret kan de omedelbart se om deras barn har uppfyllt sin skolplikt den dagen. Vips borde skolket vara väck. Skolwebben är väldigt påkostad och har en massa fiffiga funktioner för att förbättra skolans externa kommunikation med föräldrar. Vi lärare borde vara mycket tacksamma för sådana tekniska framsteg som underlättar för administration, en del av jobbet som vuxit enormt senaste årtionden. Men problemet är att varken föräldrar eller grundskolorna kan fullt utnyttja Skolwebbens frånvarorapporteringsfunktion.

För det första försvåras frånvarorapportering av att alltför många lärare inte har tillgång till Skolwebben i klassrummet (De få elevdatorerna i klassrummen får ej kopplas till lärarnätverket). Läraren måste därför utföra en dubbelrapportering genom att först skriva för hand i sin lärarkalender och föra in det på datorn senare. Sedan ska elevernas frånvarorapporter skrivas ut – eftersom de inte går att skicka hem via e-post. Utskriften får eleven i handen högst en gång i veckan, eftersom det också innebär ett merarbete. Slutligen ska läraren ta tillbaka de skriftliga rapporterna där det finns något fel – allt oftast pga. att föräldrarna aldrig hört av sig för att anmäla elevens frånvaro till att börja med. I fall föräldrar godkänner frånvaron i efterhand, ska läraren gå tillbaka inne i Skolwebben för att ändra den ursprungliga rapporten. Och så går det runt, vecka efter vecka, med hjälp av de två datorer som kanske sex medarbetare ska samsas om i lärarnas arbetsrum.

Tydligen ska man inte behöva öka medarbetarnas datortillgänglighet bara för att man infört ett datorbaserat system för frånvarorapportering (och bokning av utvecklingssamtal, samt införing av bedömningsunderlaget för samtalet, och betygsregistrering, och gud vet vad mer som finns där eftersom man aldrig får tid att ens utforska Skolwebbens alla verktyg). Men till skillnad från förr i tiden, när man rapporterade frånvaron på klasslistor uppsatta i lärarrummet, har man som lärare inte längre snabbt översikt på hela klassens frånvaro under veckan. På Skolwebben måste man istället öppna varje elevs individuella frånvarorapport. Visst är det underbart med tekniken!

Har man tre fyra högstadieelever som gärna skolkar då och då, krävs det någon timme per vecka bara för att ha koll på dem, utöver tiden det tar att föra in frånvaro för de 23 lektioner man har. Varför tar inte föräldrar sitt ansvar och kollar själva? Det är en jävla bra fråga (till skillnad från de pinsamma frågor som konferencieren matade skolförvaltningschefen med). Svaret är att efter tre terminer i bruk har föräldrarna ännu inte tillgång till Skolwebben!

Bara för att staden har bekostat ett helt fantastiskt och fullt utrustade datasystem för frånvarorapportering och elevdokumentation, betyder inte att man sett till att den utnyttjas. Det ligger nämligen i varje skolas enskilda ansvar att se till att lärarna kompetensutvecklas för att faktiskt kunna använda systemet som det är tänkt. Men någon datorkurs för samtliga anställda har man knappast råd med nu i nedskärningars tidevärv, låt vara för att bjuda in samtliga föräldrar för att visa dem hur det är tänkt att fungera.

Skolan förväntas prioritera själv bland dess olika utgifter, och nya påkostade datorsystem innebär att något annat måste sparas in, för något generellt anslag från staden för att kunna implementera det nya systemet finns inte. Om skolan går över budget finns risken att dess ekonomi tvångsförvaltas av utbildningsförvaltningen. Det konstiga är bara att sådan tvångsförvaltning inte riskeras om man nu inte använder det tjusiga nya verktyget som staden bjuder skolorna på, bara om man går över budget för att kunna fullt implementera det. Ändå lyder skolledningar och lärare och kopplar upp sig till ett system som varken är färdigt utvecklade eller ens motverkar skolk.

Kanske dagen konferencier hade kunnat fråga förvaltningschefen om det här lilla dilemmat. Men hennes funktion är nog inte att komma med relevanta frågor, utan tvärtom; att se till att talutrymmet fylls tillräckligt så att det inte kommer några tråkiga frågor från publiken när de ändå har sin chef där framför sig.

Jörgen Oom kanske inte har några barn kvar på grundskolan i Stockholm. Därför tycker han att vi borde skämmas för den dåliga närvarokontrollen på skolorna. När hans barn gick i skolan fördes frånvaron på det gamla vanliga välfungerande sättet. Men idag finns en hel industri som ska försörjas, IT-industrin, och något ska väl göras för de miljoner som huvudstaden pungar ut. Skitsamma om eleverna har lättare att skolka och lärarna fått en massa merarbete på köpet. Det ser i alla fall snyggt ut där på skärmen.

Nu tänkte jag på en sådan där djupa grej som Jörgen sa därframme på scenen; ”Det finns ingen verklighet, bara vår uppfattning om verklighet.” Jörgens uppfattning är att utbildningsförvaltningen inte gör det krångligare för sina anställda att ha koll på barnen. Och när allt kommer omkring, är det förvaltningen som pröjsat honom.

Vilket leder oss till nästa brännpunkt som Jörgen gärna yttrade sig över, dvs. skriftliga omdömen för barn i låg- och mellanstadiet. Än en gång bjöds vi på en historia från Jörgens stora erfarenhet om hur saker fungerar i utlandet. Det var nämligen så att en av hans kompisar hade flyttat till England och ville sätta sina barn i skolan där. Rektorn ville först få se lite papper över vad det var för slags barn det rörde sig om.

Men ojsann! Där klämde skon ordentligt, eftersom Sverige inte har några skriftliga omdömen för att underlätta för barn att komma in på någon engelsk skola som själva får bestämma över vilka barn den ska ta emot. Efter mycket om och men, fick pappan ändå fram något litet skriftligt utlåtande över barnens förträfflighet, men inte räckte det upp till det klart överlägsna engelska skolans förväntningar. Pinsamt! Eller så skulle Jörgen få oss att känna.

Fast därifrån jag satt i publiken kände jag mig precis tvärtom. Faktum är att jag är ganska stolt över att någon rektor i England fick veta att det finns åtminstone ett land i världen där det inte anses passande att sätta omdömen om yngre barn på pränt. Och så vitt jag vet, har inte Storbritannien något särskilt att skryta över vad gäller engelska skolelevers akademiska överlägsenhet. Tvärtom brukar Sverige ligga långt över både Storbritannien och USA när det gäller skolelevers kunskaper.

Nu håller jag med att dessa länder har en fördel åtminstone vad gäller elituniversitetenas rykten. Men vid eftertanke, trots att USA har sådana prestigösa lärosäten som Harvard och Yale, kan man åtminstone i en bemärkelse ifrågasätta deras värde. Faktum är att de mest högpresterande bland studenterna som senaste tiden gått ut Harvard och Yale skaffat sig jobb på Wall Street – och se vilket globalt ekonomiskt sammanbrott sådana superhjärnor nu har skapat.

Alltså skulle jag vilja framföra ett annat litet uttryck som vi amerikaner gärna tar till när vi möter sådana vitsiga och kritiska killar som Jörgen; ”Fuck you Jörgen, and the dead horse you rode in on.”

Om dagstidningar och svordomar

2007-09-20T07:12:00.000-07:00

I svenska samarbetar jag för närvarande med Kristina Malers, som har SO med 8A. I SO studerar eleverna media, med fokus på dagstidningar. Visste ni förresten att statistiskt sett uppnår elever vars föräldrar prenumererar på en dagstidning högre mål i skolan än elever som inte får en tidning varje dag?
Det handlar givetvis inte om någon magisk påverkan, bara tidningen dimper ner i brevlådan varje dag. Troligtvis har en dagstidningsprenumerant bredare läsvanor än folk som istället köper kvällstidningar eller nöjer sig med at bläddra igenom gratistidningarna på morgonen.

Dagstidningsprenumeranter läser oftast mycket annat också. Deras barn ser tidigt att det finns mycket böcker hemma och att föräldrarna lägger ner tid på att läsa. Det betonar för barnet att läsning är viktig (och förhoppningsvis rolig) och barnet blir mer benäget att härma sina föräldrars läsvanor. Ofta har föräldrar som själv gillar att läsa också läst mycket för sina barn ner de var små. Det gynnar utvecklingen då barnen börjar läsa på egen hand.

Ett barn som är en god läsare har lättare för sig i samtliga ämnen. Språket är ju grunden för all inlärning, speciellt för de teoretiska ämnena. Med andra ord är en av de viktigaste insatser som vi kan göra för vara barn att läsa mycket hemma. Oavsett tidigare läsvanor, läser de flesta vuxna gärna en dagstidning om den ändå ligger där på frukostbordet på morgonen. Alltså är det ingen svår vana att utveckla även i vuxen ålder.

Låter detta som om jag gör reklam för dagstidningar? Det gör jag också. Om inte annat för att mitt tidigare arbete med vuxna på folkhögskolan gett mig intrycket att den yngre generationen har ganska dålig koll på omvärlden. Dagens unga översållas med mer information i form av reklam och andra budskap än någon annan tidigare generation. Medieutbudet är numera ofantligt stort och valmöjligheterna för barnens fritid är också oerhört många. Samtidigt pågår en ständig glidning i massmedia från fokus på nyheter och reportage om omvärlden, till en besatthet med kändisar och populär kultur. Det blir allt lättare för oss att vända blicken från det som egentligen påverkar vårt liv till att istället bli passiva åskådare till hur vissa utvalda människor lever sina liv.

Dagstidningar erbjuder en bredare och djupare behandling om vår omvärld. Jag är själv övertygad att chanserna för att barn börjar bry sig mer om politik och kultur blir större om de börjar läsa DN eller SvD, hellre än att snabbt kolla in Punkt.se.

Den hårda vardagen
Häromdagen skulle klassen öva på att skriva ingress. Eftersom det alltid hjälper att välja någon dagsfärsk nyhet, valde jag ett kort reportage om ett ämne som eleverna förhoppningsvis kunde relatera till; nämligen skolan. Reportaget hade kompletterat en nyhetsrapport om våld i skolan. Det handlade om en lärare som hade hoppat av yrket efter bara två år, pga. de ständiga konflikter som hon utsatts för i kontakt med elever. Ungdomarnas grova språkbruk och uppenbara disrespekt blev för mycket för läraren. Det var en sorglig och alltför vanlig historia.

Flera av våra elever tyckte synd om läraren. De sade att de förstod hennes beslut. Ingen spontan diskussion uppstod om hur de själva upplever lärarnas arbetssituation, men det var inte heller mitt syfte. Istället visade flera elever prov på att skriva riktigt bra ingresser.

Givetvis finns det skillnader mellan olika skolor. Den skola som reportaget handlade om måste vara en av de tråkigare arbetsplatser som finns, för både lärare och elever. Jag har själv jobbat i Fisksätra, Hallunda och Skärholmen men aldrig sett maken till den skola som beskrevs i reportaget. Som vanligt valde media att belysa ett extremt exempel. Eller så valde reportern att framställa en persons upplevelse som representativ för hela skolan. Det är sådant som fångar läsarnas intresse. Men jag undrar om det inte också bidrar till en attityd av hopplöshet och maktlöshet. Folk läser sådant och skakar på huvudet; ”Vad hemskt”, säger man och bläddrar lugnt vidare. Jag undrar hur många föräldrar som läste artikeln passade på att inleda ett samtal med sina ungar om hur de har det i skolan, eller hur de tror deras lärare har det.

I de områden där jag tidigare har jobbat fanns det ett större inslag av social missanpassning än här på Södermalm. Det fanns därför en större andel elever vars egna värderingar inte stämde med de värderingar som vi på skolan ska värna. Konflikterna som uppstod i förorten kunde vara mer dramatiska, språkbruket kunde vara rätt grovt och våld var inte helt ovanligt. Ändå blev jag ställd när jag började jobba på Södermalm.

Förmodligen grundades min reaktion i förutfattade meningar som jag hyste om innerstadsskolor. Jag visste sedan länge att innerstaden lockade de duktigaste lärare. Som f.d. söderbo, visste jag också att dagens invånare överlag tillhörde en mer privilegierade samhällsgrupp än den arbetarklass som en gång präglade Södermalm. Alltså antog jag att jag skulle möta en lugn och studiemotiverad elevgrupp. Men verkligheten stämde inte helt med mina förväntningar.

Social missanpassning är som bekant knappast problemet här. Givetvis finns det, men snarare som undantag. Istället verkar huvudproblemet vara en utbredd bristande respekt för lärare överhuvudtaget, såväl som en ganska nonchalant attityd om vikten av att sköta ens studier.

Det är viktigt att understyrka att mina iakttagelser gäller högstadiet och att jag givetvis generaliserar. Jag vill inte heller ge intrycket att situationen är så extrem som i nyhetsreportaget, eller i jämförelse med de skolor där jag tidigare har arbetat. På vår skola är det bredden snarare än graden av disrespekt som är så slående. Man behöver med andra ord inte brista mycket i respekt, om den allmänna nivån redan är låg. Vi lärare upplever det som ett stort problem ändå. Och i slutändan blir det naturligtvis också ett stort problem för eleverna. Följande är en beskrivning av läget en artikel för något halvår sedan:

”De allra flesta barn i alla skolor är skötsamma, respektfulla barn som ibland testar gränserna – precis som normala barn ska göra. Det har också alltid funnits en liten andel elever som sköter sig rätt illa. Ibland kan somliga även utgöra en risk för andra barn och skolans vuxna. Men bland det mest påfrestande för en lärare är den smittsamma attityden bland en alltför stor andel elever om att deras uppförande ändå inte är särskilt viktigt, eftersom det inte finns några konkreta sanktioner för dåligt uppförande.

Nu skulle avsaknaden av sanktioner inte betyda så mycket, om det ändå fanns en grundläggande respekt för vuxna bland de elever som missköter sig och stör ordningen. Men alltför ofta lyser också den respekten med sin frånvaro. Frågan blir den klassiska om hönsen eller ägget och vilken som kom först; bristande respekt eller avsaknaden av konsekvenser.”

Nu tänker jag inte vidare spekulera om alla eventuella orsaker till unga människors bristande respekt. Jag vet att mitt intryck ändå inte stämmer särskilt väl med vad de flesta föräldrar upplever hemma. Många föräldrar verkar helt enkelt ha svårt att sätta sig in i ett problem som de redan är övertygade att deras egna barn inte bidrar till. Alltså skulle det kräva en hel bok att beskriva i detalj hur detta undergrävande attitydproblem uppenbarar sig på en vanlig skola.

Istället tänker jag nöja mig med att konstatera att det finns ett problem och påpeka att den allra största konsekvensen drabbar eleverna själva. Det är snarare regel än undantag att ungdomar inte förstår konsekvenserna till sitt illa uppförande. I skolan drabbar det först och främst deras egna studieprestationer. Jag hävdar att det helt enkelt inte går för barn att strunta i ordning i korridorerna, leva loppet när vuxna inte ser på och jämnt tänja på gränserna när lärarna faktiskt befinner sig i närheten, och sedan lugnt övergå till en ordnad studiesituation så snart klassrumsdörren stängs och läraren börjar undervisa. Kontrasten blir alldeles för stor för de allra flesta ungdomarna. Stöket följer med in i klassrummet men eleverna ser bara frågande ut när läraren flera gånger i timmen blir tvungen att sätta ner foten och kräva ordning.

Jag är känd bland eleverna som en sträng men förhoppningsvis snäll lärare. Mina två ämnen syftar på att utveckla barns kommunikativa förmåga och fördrar ett mycket öppet samtalsklimat i klassrummet. Jag har själv en ganska hög tröskel för oordning men förstår att många elever inte har det och jag vet mycket väl hur jag ska återupprätta ordning när den börjar spåra ur. Jag är knappast anhängare till den senaste politiska propagandan om ordningsomdöme eller om lärarnas behov av större befogenheter gentemot eleverna. Jag tror istället att hemmet är den rätta sfären där barn ska få uppleva konsekvenser för sitt bristande uppförande i skolan.

Skolans uppdrag är att i största möjliga mån förebygga oordning. Min skola har nu genomfört en omorganisation som jag tror kan ge positiva effekter. Eleverna på högstadiet vistas numera i var sin korridor, som består av tre klasser i olika åldrar (Årskurs sex tillhör inte längre högstadiet). Tanken är att minska elevernas behov av att förflytta sig igenom hela byggnaden. Huvudsakligen lämnar de sin ”hemmakvarter” bara när de går till de praktiska/estetiska ämnena. Genom att engagera eleverna i hemmakvarterens inredning och utsmyckning hoppas vi fostra ansvar och minska vandalisering på skolan. En bättre miljö bör också öka elevernas trivsel på skolan.

Elever som hör till samma korridor möter samma ämneslärare oavsett årskurs. Dessa lärare tillhör numera samma arbetslag och har också sitt arbetsrum i korridoren. Lärarna har dessutom fått ett större ansvar för att röra sig bland eleverna i vår gemensamma hemmakvarter.

Vi märker redan en förbättrad stämning bland eleverna som borde ge många sidovinster – inte minst i deras studieprestationer. Men jag vill ändå understryka med detta inlägg att skolans förmåga att påverka barnens beteende är högst begränsade och gäller huvudsakligen sådana förebyggande åtgärder. I slutändan har föräldrar ansvaret för att uppfostra sina barn och det är upp till familjen att besluta om konsekvenser för dåligt uppförande. Jag hoppas att föräldrarna uppskattar att personalen är proaktiva om att skapa en god arbetsmiljö för eleverna - och för oss själva. Jag uppmuntrar alla föräldrar att komplettera skolans nya åtgärder med ett samtal hemma om vad som utgör acceptabelt beteende under skoldagen.

Personligen vore jag också tacksam om föräldrar förde en diskussion hemma över acceptabelt språkbruk på en arbetsplats. Vid risken om att framstå som riktigt skolmästaraktig, anser jag att ungdomarnas språkbruk vore en lämplig utgångspunkt för förbättringar. Själv kan jag vara rätt grovt i munnen, när jag befinner mig i sluten sällskap och bedömer att det är OK. Vi vuxna är naturligtvis bättre på att göra sådana bedömningar. Men jag vet inte hur många av er föräldrar skulle trivas på en arbetsplats där det hörs så mycket svordomar som på en skola. Även om de kanske inte menar så illa med sina svordomar, har barn och ungdomar svårt att inse att det kan leda till större konsekvenser.

I en arbetsmiljö som tolererar svordomar har unga människor svårare att uppfatta vart gränsen går för sitt språkbruk. Om det redan är helt OK att svära i sina vanliga utbyten med andra, växer behovet av att ta till sig ett riktigt grovt språkbruk när man blir arg eller vill såra andra. Jag är övertygad att det är ursprunget till problemet med grova kränkningar i dagens skolor. Får barn fritt använda sig av uttryck som ”fan”, ”jävla” och ”helvetes” i kontakt med andra barn – även i vuxen närvaro – blir det lätt att glida över till ”bögjävul”, ”fitta” och ”hora” när man kokar över eller får lust att använda riktigt kränkande kraftuttryck.

Återigen blir jag som lärare begränsad till att vidta förebyggande åtgärder för att stävja en sådan utveckling. Jag förklarar för mina elever att ett av de viktigaste målen i svenskämnet är att kunna avgöra i vilket sammanhang man använder olika språkbruk. Givetvis är det ett tecken att man inte uppnått detta mål om man fritt använder sig av svordomar på en öppen arbetsplats (där det även kan finnas småbarn i närheten).

Givetvis måste sådana varningar kompletteras med ett samtal om våra gemensamma värderingar. Men min erfarenhet är att eleverna bättre förstår och tar intryck av diskussionen när de inser att det egna studieresultatet kan påverkas. Det är också viktigt för alla elever att veta att det finns mycket konkreta konsekvenser för språkbruk som rätteligen bedöms som kränkande. Enligt den nya lagen från i våras är det numera brottsligt att kränka andra inom skolan. Alla sådana kränkningar ska anmälas och skolan har en handlingsplan för att ta itu med sådana förseelser.

Det är också viktigt i denna diskussion att inte ger barnen intrycket att man som lärare är moralist eller pedant. Jag är noga med att understyrka att det finns befogad plats för kraftuttryck. Den artikeln som klassen läste om den utbrända läraren började med ett direkt citat; ”Din jävla fitta.” Sådant hade läraren fått höra regelbundet och reportern valde att inleda sin text med citatet för att chockera läsaren och betona lärarens utsatthet. Jag förklarade för eleverna att det fanns ett klart syfte med citatet och språkbruket i tidningstexten.

Likväl kan jag använda litteratur eller sångtexter i undervisningen där det förekommer svordomar och andra kraftuttryck. Det är ett led i att hjälpa eleverna att uppmärksamma syftet med skilda stilar och varierande språkbruk. Min mening är inte att moralisera, utan att ge dem verktyg för att kunna medvetet välja hur de vill uttrycka sig.

Friskolereformen håller på spåra ur

2007-05-02T02:10:00.000-07:00

Friskolereformen framtvingades för femton år sedan i respons till Sveriges hopplöst förstenade skolväsende. Nu riskerar reformen fulltständigt skena iväg.

För första gången försöker en friskola i Stockholm att ta över en verksam kommunal skola. Stockholms utbildningsnämnd saknar än så länge rutiner att ens behandla ärendet. Samtidigt tapetseras huvudstaden med reklam riktad mot ungdomar inför sitt gymnasieval. Gratis busskort, bärbara datorer, distansundervisning där eleverna knappast behöver sätta foten innanför skolans väggar; allt utlovas i den stenhårda kampen att locka elever. Skolverket kapitulerar och skyller på avsaknaden av lagstiftning som reglerar skolornas marknadsföring.

Situationen speglar skolans centrala betydelse i samhället. I en opinionsundersökning hamnade nyligen skolan i andra plats direkt efter ekonomi. Därför blev det möjligt för Folkpartiet, som lyckades vinna bara 7 % av landets röster men profilera sig starkt i skolfrågor, att skaffa sig både ministerposter med ansvar för Sveriges allra största samhällsinrättning. Utvecklingen i landets huvudstad påvisar att den demokratiska processen sviker både väljarna och eleverna. Istället förenas politisk ideologi och ohämmade marknadskrafter i en brutal attack mot landets viktigaste institution.

Ska man tro dem som satte igång reformen på 90-talet, var det ingen som förutsåg sådana konsekvenser. Enligt den moderata statssekreterare som ledde arbetet med friskolareformen hos utbildningsdepartementet på 90-talet, begrundades aldrig möjligheten att reformen skulle ge upphov till stora privata skolföretag. Det ursprungliga syftet var att uppmuntra pedagogisk innovation. Skolpersonal och organisationer skulle äntligen få chansen att förverkliga sina idéer och starta alternativ till den kommunala verksamheten. Konkurrensen skulle leda till att kommunala skolor också skulle behöva skärpa sig. Politiker och tjänstemän föreställde sig små lokala verksamheter, drivna av stiftelser och föreningar. Numera sitter det f.d. statsrådet, Anders Hultin, som VD för landets största privata skolföretag, med över 8000 elever och sex hundra anställda.

Det blev dock en socialdemokratisk regering som fick huvudansvaret att överse friskolereformen, efter att den borgerliga koalitionen förlorade makten 1994. Sossarna tvekade inte att fortsätta bedriva en skolpolitik som deras eget fotfolk knappast stödde från början. Bollen var redan i rullning och Göran Persson verkade vara tacksam att få ärva en reform som förde socialdemokratin längre mot ”mitten” – dvs. mot höger. Trots socialdemokratiska skolministrars kritik mot hur somliga friskolor drivs, har utvecklingen aldrig bromsats.

Debatten kom istället att domineras av två frågor; vinst och religion. Pratar man idag med lärare och föräldrar, finns stor misstänksamhet mot möjligheten att bli rik på att utbilda barn och ungdomar. Därtill är de flesta etniskt svenskar misstänksamma mot inriktningar som avviker från den svenska sekulära synen på religion, dvs. att barn helst ska bara utsättas för kyrkan på högtider. Att läroplanen däremot genomsyras av ”kristen” etik – planterade där av det kristdemokratiska parti som delade makten under 90-talets läroplansarbete – verkar inte oroa särskilt många svenskar. Det blir först när någon religiös inrättning gör allvar av sina trosuppfattningar och profilerar en friskola med dem som det väcker anstöt.

Politiker och tjänstemän på vänstra sidan av skalan har följt dessa tendenser och raljerat mot friskolor vars verksamhetsidé baseras på vinst eller religion. Utvecklingen har under tiden fått fortsätta ohejdat men man har vunnit populistiska poäng med att misstänkliggöra storkapitalister och religiösa. Sveriges mainstream-media har spelat med och mest framtagit sensationella uppgifter om muslimer och fundamentalistiska kristna som struntar i läroplanen - alltmedan svenska skolföretag expanderar och reklambranschen skördar miljarder.

Skollagen i Sverige är världsunik. Inte ens i George W. Bush USA finns möjligheten för privata företag att konkurrera på jämlika villkor för den del av skattemedlet som avsättas för att utbilda landets barn och ungdomar. Sveriges skolpengssystem vore en våtdröm för Amerikas neokonservativa krafter och storkapitalister. Inte heller får offentligt finansierade skolor i USA vädra religion i klassrummet. Staten och religion ska vara starkt åtskilda i Amerika och försök att hävda gudstro i kommunala skolor dras ofta inför domstol. Religion ska vara en privat angelägenhet och därför utgör privata religiösa skolor en stor andel av det amerikanska skolväsendet. Men endast i undantagsfall får de någon liten del av skattemedlet. Istället ska de finansieras av avgifter.

Principen om religionsfriheten har dock fått svenska politiker att vara försiktiga med sin kritik om religiösa friskolor. Polemiken mot vinstinriktade skolor har däremot flödat fritt från vänstern och socialdemokratiskt håll. Men är vinstdrivande skolor så farliga egentligen? Med undantag för ett fåtal mycket små aktörer, som tillsätter sig själva som skolledare och lyfter en oproportionell del av skolans intäkter i lön, finns ingen i den svenska skolbranschen som hittills blivit rik – som inte redan var det, vill säga.

Peje Emilsson är en man med makt såväl som privat förmögenhet som hittills lagt ut tiotals miljoner av egna pengar på att starta Kunskapsskolan, där Anders Hultin är VD. Emilssons eget företag Kreab har sedan länge varit marknadsföringsmaskinen bakom Moderaterna. Kreab är också Sveriges största PR-firma med grenar långt ute i Europa. För 13 år sedan kom Peje Emilsson på tanken att utnyttja Sveriges nyinrättade lag om skolpengen och starta ett friskoleföretag. Hans intentioner var goda. Emilssons vuxna dotter hade tidigare haft svårt i den kommunala grundskolan och tillsammans ville de skapa ett alternativ. Eftersom det handlade om en samhällsinrättning, började Emilsson söka pengar hos de stora samhällsinriktade fonder och investerare som finns; allmänna pensionsfonder, fackförbund och dylika.

Han fick bara nobben. Sådana institutioner – som länge varit mer förbundna med socialdemokratin än med Kreabs moderata klienter – visade sig hellre vilja finansiera flummiga IT-satsningar som det företag som den socialdemokratiska ministern Ylva Johansson ledde som VD. Att Veta AB gick senare i konkurs med hundratals miljoner i förluster. Emilsson hittade till slut medfinansiärer hos sina likasinnade i näringslivet (bl.a. Wallenberg-företaget Investor) och idag är Kunskapsskolan Sveriges största skolföretag och går även med lite vinst.

Hemska tanken, att göra vinst på skolbarn! Men hur mycket pengar tjänar ägarna till Kunskapsskolan? Målet är några få procent per år (Jämför det med vinstmarginalerna hos läromedelsförlagen, t.ex.). Med tanke på att företaget har lagt i närapå 200 miljoner kronor av egna pengar, kommer det att ta flera decennier innan man ens fått tillbaka sin investering. Viss ekonomisk risk förekommer också i en bransch som är så utsatt för växlande politiska vindar och som inte heller har mycket fasta inventarier. I samklang med det lite fåniga namnet, är Kunskapsskolan ett riktigt modernt kunskapsföretag. Huvuddelen av skollokalerna ägs inte ens av företaget. Den största delen av investeringen ligger faktiskt i huvuden på skolpersonalen och eleverna.

Sådana detaljer verkar inte friskolornas kritiker vara särskilt intresserade av att lyfta fram i debatten. Istället får folk mest höra och läsa om vilken ekonomisk belastning friskolorna blivit på den kommunala verksamheten. Visserligen stämmer det att kommunala skolor förblir överdimensionerade pga. sin plikt att kunna ta emot elever som vänder sig tillbaka dit, i fall de lämnar en friskola. Tomma platser kostar också pengar. Men det som debatten om ”vinstdrivna” friskolor ignorerar är de många hundratals miljoner som friskolor redan investerat i nya pedagogiska innovationer. Det är en investering som Sveriges kommunala skolor knappast behövt stå för. Den pedagogiska revolution som ägt rum i Sverige sedan friskolereformen har definitivt inte kostat skattebetalarna något mer än om de bara hade fortsatt att hyva pengar in i landets förlamade skolväsende. Dessutom har kommunala skolor faktiskt tvingats skärpa sig. Idag finns det inte bara valfrihet när föräldrar väljer skola åt sina barn, utan det finns ofta ett rikt utbud att välja från.

Det vill inte säga att friskolereformen inte haft med sig sina baksidor. Det är i själva verket därför samhällen länge infört regler över hur näringslivet får fungera. Det finns ingen ond i statliga regleringar i sig. Faktum är att västvärlden har i minst lika hög grad regleringar att tacka för sitt välstånd som kapitalism. Utan politisk inverkan hade kapitalism aldrig blivit så samhällsnyttig som dess mest extrema beundrare så ivrigt hävdar. Det vi däremot ser nu är en situation där en ny och kapitalstark bransch får breda ut sig ohämmat. Själva grunderna som det svenska skolväsendet bygger på riskerar raseras.

För det första handlar det om det resursslöseri som marknadsföringen innebär. Det finns naturligtvis inget underlag för att de exotiska erbjudande som gymnasieelever numera får välja och vraka bland leder till bättre studieresultat. Pedagogisk forskning håller helt enkelt inte ikapp med marknadsföringens framfart. Till exempel kom den första utförliga utvärderingen av IT i nordiska skolor för bara ett år sedan. Slutsatsen var att IT – som i sig inneburit en samhällsrevolution i storlek med industrirevolutionen – knappast gett några konkreta resultat alls (trots lärarnas positiva uppfattning). Men trots bristen på forskningsunderlag, överträffar gymnasieskolorna varandra i att locka eleverna med de mest genomskinliga marknadsföringsmetoder. Liksom man bör fråga varifrån pengarna tas för att kunna erbjuda en bärbar dator till varje elev, måste man fråga sig om de miljarder som numera slussas från skolväsendet till reklambranschen inte skulle bättre kunna utnyttjas i själva undervisningen.

För det andra riskerar friskolornas utveckling att fortsätta försämra lärarnas arbetsvillkor och cementera lärarnas ständigt sjunkande yrkesstatus – vilket i längden hotar naturligtvis elevernas studieresultat samt Sveriges konkurrenskraft i världen. Trots Folkpartiets snack om att satsa på skolan och förstärka lärarnas befogenheter, blev den första konkreta följden av maktskiftet i Stockholm precis som väntat – ekonomiska nedskärningar. Dessutom genomförs nedskärningarna på ett grumligt och svårutrett sätt, via ökad centralisering där skolpengarna fråntas stadsdelsnämnderna och återigen hamnar hos utbildningsförvaltningen. Stockholms innerstadsskolor förlorar många miljoner i processen, men det är svårt att se var de pengarna hamnar istället. I utsatta förortsskolor? I den centrala byråkratin?

Särskilt svårt blir det att se hur dessa förändringar speglar Alliansens valpropaganda. För samtidigt som Folkpartiet vinner lätta poäng med att hävda lärarnas behov av ökade befogenheter, fortsätter den långvariga processen att beröva lärarna sin möjlighet att erbjuda kvalitetsundervisning. Avsikten med ekonomiska nedskärningar på skolor där varken klasstorleken eller skollokalerna kan utökas – som i Stockholms innerstad – är att gradvis öka lärarnas undervisningsskyldighet, i förhållande till den arbetstid som ägnas åt planering, utvärdering, samarbete och naturligtvis lov. Förebilden finns hos de stora friskoleföretagen, vars vaga hängavtal med fackförbunden orsakat radikala förändringar i lärarnas arbetsvillkor.

På Kunskapsskolan finns exempelvis ingen traditionell avtalsreglerad uppdelning av lärarnas arbetstid i undervisningstid och tid för planering/bedömning. Det innebär att en lärare kan teoretiskt sett tillbringa 42,5 timmar i veckan i direkt kontakt med eleverna (fast lunch och kafferaster har man allt oftast tillsammans också – det finns inga personalrum på Kunskapsskolan). Vanligare är dock att lärarna tillbringar långt över 30 timmar tillsammans med eleverna och några timmar till i konferenser med kolleger. Det lämnar en dryg timme om dagen åt planering och bedömning, eftersom viss tid också måste ägnas åt elevvård såsom telefonkontakt med föräldrar. Dessutom jobbar lärare på Kunskapsskolan åtskilliga fler veckor per år, jämfört med kommunalanställdas ferietjänst.

Tack vare lärarfackens slappa inställning har skolföretag således fått en betydlig fördel i konkurrens med det kommunala skolväsendet. Som varje rektor väl vet, är det enda egentliga sättet att sänka kostnader att minska personal. Personalkostnader på Kunskapsskolan hålls också ner tack vare betydligt mindre administrativa personal. Istället ska många väsentliga funktioner sköttas av företagets huvudkontor (som emellertid mest drivit företagets kraftiga expansion).

Affärsmodellen har definitivt inte gått borgerliga skolpolitiker förbi. Precis som de stora skolföretagen, tänker de långsiktigt. Ett skolföretag behöver inte sikta på stora vinstmarginaler, eftersom skolan är Sveriges största samhällsinrättning. Även en liten del av den kakan kan på långsikt innebära enorma intäkter. Borgerliga politiker ser hos dessa företag möjligheten att långsiktigt sänka personalkostnader i kommunala skolor genom att fortsätta gnaga på lärarnas avtalsreglerade arbetstid. Skolor i ytterområden som inte klarar konkurrensen kommer att fortsätta förlora elever till friskolorna och i värsta fall stängas eller tas över av friskolor. De attraktiva innerstadsskolorna, vars mycket kvalificerade personal och positiva urval av elever garanterar en kraftig konkurrens mot friskolorna, blir arenan där lärarnas framtida arbetsvillkor avgöras.

Borgerliga skolpolitikers långsiktiga tankande gäller hur man kan jämna arbetsvillkoren mellan kommunalanställda och friskolornas personal. De ser en framtid då lärarfackens inflyttande reduceras kraftigt, då lärarna jobbar flera veckor per år och flera timmar i veckan i klassrummet, där lärarnas ökade ”befogenheter” gentemot eleverna täcker problemet med skolstök och möjliggör ytterligare personalnedskärningar bland elevvårdspersonal. Tvärtemot sina uttalade liberala principer har Stockholms nya borgerliga regim återgått till centralisering, där utbildningsförvaltning får agera mer som ett friskoleföretags huvudkontor, med följden att skolledare och lärare får minskad inflytande över sin egen verksamhet.

Men denna form av långsiktighet ignorerar exempelvis friskolornas höga personalomsättning. Den ignorerar risken för utbrändhet hos en lärarkår vars uppfostransansvar bara växer för varje generation av barn som anländer till skolan . Den ignorerar faktum att en innerstadsskola som huseras i en över hundra år gammal byggnad blir rent fysiskt begränsad i de pedagogiska innovationer som kan införas där. Men allvarligast av allt, ignorerar de borgerliga ideologerna faktum att barn och ungdomar i framtiden kommer att behöva en långt mer kvalitativ utbildning än exempelvis 50-talisterna någonsin fått. Med andra ord begränsas skolpolitikernas långsiktighet till ekonomi och ideologi. Avsikten är att krympa offentliga kostnader och fördela skattemedlet till privata företag som tar än allt större del av offentlig service.

Tyvärr verkar man inte ha tid att begrunda sådana frågor som om de stora friskolornas affärskoncept faktiskt håller långsiktigt, eller en fortsatt urholkning av lärarnas arbetsvillkor inte också drabbar eleverna. Det vi ser är en helt ny bransch av näringslivet vars framfart inte granskas av nödvändig översyn. Ingen annanstans i världen vågar man sätta barn och ungdomarnas framtid på spel på detta sätt. Men i lilla Sverige, med en intellektuell gigant som Jan Björklund i spetsen (och med lärarfacken och socialdemokratin i skuggorna strax till vänster av honom) äventyras en samhällsinstitution som stått pall i flera hundra år.

Skolstök är ett socialt problem

2007-04-02T06:14:00.000-07:00

Fp:s ordningsomdöme är en skendebatt. Här är mina andra och tredje förslag på att effektivt åtgärda oordningen i skolan.

2) Förstärk samarbetet mellan socialmyndigheter och skolan, genom exempelvis MST:

90-talets nedskärningar orsakade en utarmning av skolans resurser för att bemöta elever med psykosociala problem där familjesituationen är huvudorsaken. Samtidigt tvingades socialförvaltningar att prioritera sina resurser mot samhällets allra mest utsatta. Konsekvensen blir att den ökade oordningen i skolan betraktas som ett disciplinärt istället för ett socialt problem. Men majoriteten av barn och ungdomar som uppvisar mycket störande beteende i skolan har burit med sig sina problem hemifrån. Man hjälper sällan de barnen med åtgärder som begränsas till skolan.

Lyckligtvis börjar socialmyndigheterna bemöta denna verklighet genom att erbjuda nya former av stöd såsom MST, Multisystematisk terapi. Med MST tas en helhetsgrep på ungdomar där ett team av utbildade terapeuter knytas till familjen under en kort och intensiv period. Familjen lär sig metoder att hantera sina problem genom att bland annat systematiskt tillämpa konsekvenser och belöningar för barn som tidigare haft mycket svårt med att uppfatta gränser. Skolpersonal inkluderas i arbetet och samarbetet mellan skolan och hemmet förstärks avsevärt. I synnerhet skapas en ökad respekt mellan föräldrar och skolpersonal, som givetvis inverkar på barnet. Metoden har i dess begynnelse redan visat goda resultat och förtjänar mer stöd i form av resurser och utbildade personal.

Även andra metoder måste få ökat stöd från politikerhåll, om skolan ska få tillgång till ett brett utbud av olika lösningar. I Sverige har Kometprogrammet på kort tid fått mycket uppmärksamhet och i höstas vann Komet Sveriges pris för brottsförebyggande - inte dumt med tanke på att Komet tillämpas så tidigt som på mellanstadiet.

NVC (Non-violent communication) är en pedagogisk modell som vunnit stor spridning även internationellt, men som i Sverige fortfarande sprids av en ideell rörelse vars marknadsföring och resurser blir tämligen begränsad. Ursprungligen från USA, har NVC använts med så stor framgång i Israel att för några år sedan började det tillämpas i samtliga statsfinansierade skolor. Givetvis bör medvetenheten om åtgärdsprogram som MST, Komet och NVC spridas inte bara till alla Sveriges skolor och socialmyndigheter, men också till föräldrar. Men ansvaret att upplysa och vidare utbilda personal får inte bara lämnas till den enskilda rektorn. Behovet är alldeles för stort. Skolpolitiker bär ett stort ansvar för att både fördela resurser och ge direktiv till skolor för kompetensutveckling i detta område.

3) Se över kunskapsmålen i samtliga ämnen vad gäller elevernas eget ansvar och samarbetsförmåga:

Vore oordningen i skolan begränsade till den lilla minoriteten elever med grava psykosociala problem, skulle situationen kunna åtgärdas med riktade resurser såsom MST. Men minst lika utslitande för lärare och störande för elever blir den allmänna likgiltighet som även annars skötsamma eleven uppvisar vad gäller skolk, sena ankomster, avsaknaden av studiematerial och ouppmärksamhet på lektioner. Givetvis är det denna typ av beteende som åsyftas med Folkpartiets missriktade förslag på ordningsomdöme. Men verktygen för att angripa detta finns redan, fast de tillämpas oregelbundet.

I kunskapsmålen för vissa ämnen blir elevens förmåga att ta eget ansvar och samarbeta mer prioriterade än i andra ämnen. Traditionellt har de praktiska/estetiska ämnena värderat dessa förmågor högt, men även i engelska har läraren goda möjligheter att väga in elevens beteende i betyget. Man behöver därför inte lägga till ett helt nytt betyg i "ordning", som dessvärre skulle utgöra ett undantag till kunskapsmålen och inte räknas vid intagning till fortsatta studier.
Senankomster och störande beteende i klassrummet är exempel på en elevs bristande förmåga att ta ansvar för sina studier och samarbeta. Givetvis bör det kunna påverka ett betyg där eleven annars visat prov på goda ämneskunskaper. Denna möjlighet får som sagt begränsad effekt på de stökigaste eleverna men den kan förebygga risken att bristande respekt smiter av sig till andra vanligtvis skötsamma elever, om de vet at de äventyrar sina höga betyg.

Skolmiljön: Det sitter i väggarna

2007-02-08T03:50:00.000-08:00

Skendebatten om ordningsbetyg är Fp:s sätt att undvika reella investeringar. Här är istället det första av flera kostsamma förslag på att effektivt åtgärda oordningen i skolan.
Besöker man ett svenskt fängelse, blir man slagen av hur nära arkitekturen liknar våra skolor; långa korridorer med stängda dörrar på var sin sida, med skillnaden att i en skola ska cellerna innehålla 30 individer - fast bara en "plit".På högstadiet slutar dessvärre de allra flesta barn gå ut på rast och korridorerna blir ett feldimensionerat fritidsområde utan tillräckligt vuxen tillsyn. Stämningskontrasten mellan korridor och klassrum blir gigantisk. Eleverna spårar ur och sedan följer stöket in i klassrummet (Glöm idén om att tvinga ut även äldre elever på rasterna. Elevernas motstånd skulle bli kompakt och alltför många välmenande föräldrar skulle böja sig för deras tjat och i sin tur motsätta sig regeln.).I näringslivet har man länge inrett stora arbetsplatser enligt principen om öppna planlösningar, med förhöjd produktivitet som följd. Detsamma gäller naturligtvis för unga människor. Men skolpersonalens missriktade kontrollbehov och kommunernas förfogande över ett stort antal dyra och oändamålsenliga byggnader förhindrar nödvändigt nytankande och nybyggnation. Någon gång måste man inse att senaste tidens omvälvning inom pedagogik, som speglas inte bara i läroplanen och kursplanerna utan också i lärarutbildningen, har hindrats av förra seklets arkitektur. I regel blir också skolornas organisationsform bestämd i förhand av byggnadens utformning. Det är dags att vända på det. En nationell insats borde organiseras för att förvandla gamla skolbyggnader till moderna arbetsplatser för eleverna och skolpersonal. Flera av Sveriges större och snabbt expanderande skolföretag har insett behovet av moderna verksamhetsanpassade lokaler och integrerat den tanken i sina pedagogiska koncept. Men medan skolföretag konkurrerar om samma elever, tvingas kommunerna att upprätthålla ett antal tomma elevplatser i sina egna skolor. Kommunerna är nämligen skyldiga att snabbt förbereda plats i fall att friskoleelever skulle återvända till kommunala skolor. Situationen med de kommunala skolornas överdimensionering förvärras ytterligare på grund av arkitektoniska begränsningar som förhindrar skolorna att avsätta sina hyreskostnader genom att upplåta lokalytor till andra verksamheter eller företag. Konsekvensen blir inte bara dyra lokaler som man varken kan fullt utnyttja eller ens ha tillsyn över, utan också oroliga elever vars arbetsplats i det närmaste uppmuntrar oordning. Motståndarna till friskolereformen har åberopat denna belastning på de kommunala skolornas ekonomi som skäl för att stoppa friskolornas framfart och helst avskaffa dem. Men det är tack vare friskolornas nytankande att Sverige ens har goda exempel att beakta i den nödvändiga omformningen av kommunernas skollokaler. Dessutom har skolföretagen satsat sina egna pengar i sin uppbyggnad. Det innebär en investering av hundratalsmiljoner i nya pedagogiska koncept och arkitektur som Sveriges skattebetalare aldrig direkt belastades för. En av grundtankarna bakom friskolereformen var att stimulera innovation inom skolvärlden och få fart på landets pedagogiska utveckling. Över tio år senare har kommunerna fortfarande svårt att lära sig av sina konkurrenter. Kommunala skolor behöver inte bara anpassa sina pedagogiska profiler för att konkurrera, utan också sina lokaler. Annars får vi ser fram emot en framtid där stora privata skolföretag fortsätter sin explosionsartade expansion och lockar en allt större andel av eleverna från den kommunala verksamheten. Då står vi ändå med en massa tomma skolbyggnader med undermålig arbetsmiljö. Riv dem nu och börja bygga om.

Omseglad i Pirate Bay

2006-09-26T11:14:00.000-07:00

Enligt TeliaSoneras VD förpassas Sverige till IT-nationernas B-lag om staten inte tillfredställer telebranschen. Men risken finns på annat håll. Skolverket bluffar om IT-framgången i svenska skolan.

Liksom du som läser detta, tillbringar jag en hel del tid med att titta på en dataskärm. Själv tillhör jag den växande skara som har sin bärbara dator med sig överallt. Just nu skriver jag på bussen på väg in ifrån landet. Bilisterna sitter nästan undantagslöst ensamma bakom ratten och lyssnar gissningsvis på P1 eller kanske MorgonZoo. Själv brukar jag lyssna på nyinspelade radioprogram på min mp3-spelare medan jag läser morgonens samling av nedladdade tidningstexter från New York Times, Boston Globe, The Independent (UK) samt ett antal nättidningar.

Min arbetsplats är ingen utpräglad IT-miljö. Huvuddelen av mina medarbetare klarar inte av att bifoga ett dokument till sin e-post. Hemma ägnar de däremot mycket tid åt datorspel och så gott som alla chattar eller är ute på MSN. Jag jobbar nämligen i en grundskola och jag inräknar eleverna som medarbetare. Enligt undersökningar spelar mellan 80-90% av mellan- och högstadiebarn datorspel, en fjärdedel spelar varje dag och jag kan personligen intyga att alltför många spelar till långt in på nätterna. Att avända datorn som ett arbetsredskap är det mycket sämre med.

Huvudsakligen utnyttjar skolungdomar datorer för att underhålla sig eller umgås på nätet. En hel del tid går också åt att ladda ner saker olagligt. Men den senaste tidens mediadebatt om razzian mot Pirate Bay förs knappast inom skolans väggar. Därför undrar jag ibland vad de andra vuxna i skolan använder IT mest till. På min skola har man i alla fall lärt sig att använda e-post till den grad att personalmöten hade helt avskaffats under förra skolåret. All information sköttes istället via e-post. Jag överlåter till läsaren att avgöra om detta var utveckling eller avveckling. Personalmöten har i alla fall återinrättats.

Trots teknikens genomslag betraktas jag med viss misstänksamhet när jag sitter där med min bärbara dator påslagen i skolan. Jag är dessutom den enda lärare som har en egen dator inne i klassrummet, där jag använder den flitigt i min undervisning. Jag är alltså uppkopplad så gott som hela arbetsdagen. Detta ger upphov till en massa halvskojiga men inte helt ointressanta kommentarer från mina vuxna medarbetare. Folk reagerar!

Jag föreställer mig att det är ungefär så bokslukare hade det förr i tiden, då det ansågs vara farligt för i alla fall en ung människa att läsa för mycket. Nog handlade det mindre om omgivningens bekymmer för att bokslukaren försummade sina andra behov än om andras innebördes oro för det de själva inte visste. Bakom misstänksamheten mot bokslukande barn fanns ett brett förakt bland arbetarklassen mot utbildning.

Nu tror jag inte att mina vuxna medarbetare är kunskapsfientliga, men många inom skolvärlden betraktar det kommunala skolväsendet som anti-intellektuellt. Fortfarande utmanas eleverna alltför sällan att själva formulera frågor som de sedan ska söka svar på. Mer än ett decennium har gått sedan utgivningen av den senaste läroplanen, som gav skolorna friheten att radikalt kasta om sin undervisning. Men för det mesta tränas eleverna fortfarande i att åter kasta upp "kunskapen" som förmedlats av läraren eller läroböckerna. Konsekvensen blir att eleverna inte bara tycker att skolan är tråkig, utan att knappt något annat i vår oändligt fascinerande värld till slut framstår som intressant - förutom underhållning. Numera ska ungdomar ha roligt jämt, för det enda alternativet är naturligtvis att ha skittråkigt!

Dagens ungdomar är den mest uttråkade generation som någonsin funnits - ironiskt nog för att ingen tidigare generation någonsin haft så mycket frihet och fritid för att kunna jaga njutningar. Enligt Peter Englunds utmärkta essä, Om ledans historia, upplevde knappast vanligt folk vad det innebar att vara uttråkad förrän 1800-talet. Livet var alldeles för inriktat på att tillfredställa basbehoven för att tristess skulle bli ett riktigt problem. I jordbrukssamhället levde man dessutom närmare naturens rytmer. Det ledde till en mer instinktiv förståelse för vardagslivets varierande intensitet. Industrialism och reglerade arbetsdagar erbjöd så småningom förhöjd livskvalitet, men inte utan dess ofrånkomliga baksida - ledan.

Idag har kontrasten mellan ungdomarnas fritid och skoltid aldrig varit så extrem. Den stora majoriteten av eleverna får fortfarande anpassa sig till en splittrad och schemastyrd skoldag med uppgifter som påtvingas dem uppifrån. På fritiden ska man däremot ha roligt jämt - och helst med så lite vuxeninblandning som möjligt. Pressen som ungdomar upplever, att jämt behöva ha kul, anses till och med vara en viktig faktor bakom ökningen av självmord bland tonåringar. Ledan har blivit inkörsporten till depression.

För inte alls så länge sedan framstod tristess som en naturlig och oundviklig del i en ung människas liv. Begränsad frihet och brist på saker att uppehålla sig med var ganska normalt. Numera betraktas det som förödande. Har barn inte curling-föräldrar som styr dem till etablerad idrott eller kultur, dras de istället till lite uddare varianter som rollspel, skate och graffiti. För all del behåller popmusik sin starka ställning, men trots det starkt utökade utbudet av fritidssysslor fortsätter också alkohol och droger att locka.

Den största skillnaden idag är det överväldigande utbudet av media och underhållning. Barn och ungdomar konsumerar glupskt dataspel och filmer för att kunna segra över sin tristess. Tyvärr har skolan blivit tristessens högborg. Kapitulationen inför detta faktum blir total när vi i skolan talar om att det ska vara "roligt" att gå i skolan. Varför kan vi inte nöja oss med att det blir intressant, stimulerande och till och med engagerande?

Fast vuxna drabbas också av skolans anti-intellektuella drag. Överlag kommer skolreformer från politiker, tjänstemän och skolledare. Lärare låter sig oftast delegeras till objekt och fösas in i konferenser av olika slag. Senaste åren har det inom Stockholms stad handlat om likvärdig bedömning, då politiker reagerat på att elever på olika skolor går ut med olika resultat. Inte kan förklaringen vara att skolorna är olika framgångsrika! Istället blir slutsatsen att lärare tolkar målen olika. Vi ska alltså prata ihop oss tills betygen blir jämlika. Idealen om konsensus lever än idag i Sverige.

För politiker förblir skolan ett evigt tacksamt ämne att debattera. Underförstått är att landets framtid vilar på dess unga. Som om den resursen är den enda som behöver förädlas för att öka Sveriges utsikter inför framtiden. Det är ingen nyhet att Sverige har få industriella och teknologiska innovationer kvar att exploatera. Vår roll som exportland är i dalande. (popmusik exkluderad). De svenska storföretag som traditionellt utvecklats i samklang med statens växande behov av infrustruktur blir alltmer upplösta i globaliseringens nya landskap. Men ju mer debattutrymme som tas upp av skolan, desto mer krymper utrymmet för att diskutera andra framtidsfrågor - som exempelvis småföretagarnas villkor.

Kunskapssamhället heter det numera. Högskoleplatserna har utökats exponentiellt. Ungdomarnas utbildning blir lika med landets framtid men man frågar inte vad de ska jobba med sedan. De flesta svenska studenters framtidsdröm blir antingen att skaffa sig en trygg plats i något svenskt storföretag eller pröva sin lycka utomlands ett tag. Kanske är frågan till bokslukaren fortfarande aktuell; Vad ska man göra med så mycket kunskap?

I kontrast mot denna dystra verklighet kom en tidningsartikel för ett tag sedan som uppgav att lärare i Norden anser att IT inneburit ett stort lyft för elever. Det svenska Skolverkets pressmeddelande konstaterade att de nordiska länderna är internationellt ledande inom området “IT i undervisning", men något underlag för det påståendet fann jag inte. Vid närmare undersökning visade den oberoende rapporten utgöra ett dråpslag mot skolornas utveckling av IT som pedagogiskt verktyg. Visst finns det nya datorer och feta bredbandsuppkopplingar, de flesta skolor har hemsidor och lärarna använder minsann e-post, men ungefär där stannar det. Det spelade knappt någon roll om en skola har en utformad IT-strategi eller inte. Implementering av IT i undervisningen vilar på några få engagerade eldsjälar bland lärarna. Jag känner minst sagt igen situationen.

För bakom kollegernas skämtsamma kommentarer om mitt ständiga datoranvändande finns naturligtvis en okunnighet om vad jag egentligen sysslar med och - liksom med förra tidens bokslukare - en misstanksamhet om världen bakom skärmen. Min egen erfarenhet från 10 års arbete på grund-, gymnasie- och folkhögskola visar att intresset bland lärare för hur IT kan integreras i undervisningen är lågt. En öppen föreläsning som hölls nyligen på Lärarhögskolan i Stockholm om Webb 2.0 lockade cirka 30 pedagoger från hela storstadsregionen. Liksom skolan ignorerar det etiska dilemmat om att hundratusentals elever utnyttjar Pirate Bay, verkar lärare också förvänta sig att unga ska anamma de nya verktygen helt utan vägledning.

Mätt i ren datorkraft ligger Sverige onekligen i topp bland världens IT-nationer. Men vi håller på försumma vårt försprång. Framtiden kommer inte att avgöras av hur många datorspelsmästare Sverige har (Begrunda bara namnet "Pirate Bay" - som om fildelning vore högäventyr och nedladdaren mer än en passiv parasit som motar sin tristess på en diet av Hollywoodfilmer). Ungdomar behöver få möjlighet att utforska och bemästra de nya innovationer som blomstrar på webben. De behöver bli medaktörer i media. Men att förvandlas från konsument till kreatör förutsätter att man lägger fokus på processen istället för produkten.

E-communities, diskussionsforum, bloggar, audio- och videoblogs, moblogs och podcasting; listan över de nya kommunikationskanalerna växer ständigt. Nya former av licenser som Creative Commons erbjuder möjligheten att kringgå traditionell upphovsrätt och använda andras alstrar för att skapa nya egna verk. Men allt detta håller på att gå skolan förbi. Om den uttråkade generationen någonsin ska kasta loss från Pirate Bay, behöver lärare någon gång förankra sig i den nya tekniken.

Publicerad 060705 i sourze.se, 450 läsare (061006), betygsatt av 11 läsare: 4.6 av 5

Podcasting!

2006-01-18T07:26:00.000-08:00

Shoo bre,
Idag tänker jag inte bara uppdatera bloggen men också er! Det håller nämligen hända något omvälvande inom cyberrymden. Övergången från Webb-1.0 till Webb 2.0 har äntligen skett! För er som ännu inte bekantat er med dessa begrepp, ska jag försöka förklara dem (Läs vidare sedan för att få veta hur våra elever kan gynnas av denna mycket spännande utveckling.). Webb 1.0 är den webb som vi redan vant oss vid. De allra flesta Internetanvändarna kan redan handla varor online, söka information på Google och sortera och ta del av information på Internet. Som bekant har utvecklingen av Webb 1.0 huvudsakligen utformats för och drivits av kommersiella krafter. Webb 2.0 innebär den revolution som hade förutspåtts redan vid Internets begynnelse. Användarna har börjat utnyttja webben för att skapa reella sociala nätverk. Även om vi hela tiden varit på väg dit, föddes Webb 2.0 på riktigt med bloggar, då vanligt folk började mycket enkelt lägga upp egna texter på nätet utan att behöva kunna den HTML-kod eller de program som tidigare krävdes för att skapa en hemsida. Plötsligt kunde vem som helst, på bara några minuter och utan att behöva betala plats på en större webbserver, utforma sin egen skylt mot världen. Antalet personliga bloggar (webb + loggbok = blogg) exploderade på ett par år till flera miljoner. Här i Sverige tog det fart först förra året och nu finns det flera tusen svenska bloggare som skriver allt ifrån facktexter om sitt yrke till personliga och humoristiska dagböcker. Men trots att bloggning i Sverige ännu inte visat den bredd och omfattning som den fått i USA, har nästa fluga redan kommit. Framtiden heter podcasting. Tillsammans med bloggning innebär podcasting den definitiva överträdelsen från Webb 1.0 till Webb 2.0. Medan Webb 1.0 betyder huvudsakligen att läsa, betyder Webb 2.0 att läsa, skriva – och höras!

Vad är podcasting?
Ni vuxna som gillar radio, men som kanske inte hittat tid och ro för att lyssna just när ditt favoritprogram sänds, har kanske redan upptäckt att det går att ladda ner radioprogram från Internet. Det gäller svenska så väl som utländska radiokanaler. Förutom möjlighet att lyssna “live” via Internet (s.k. streaming) har man länge kunnat klicka på en länk, spara en ljudfil och sedan lyssna av den på datorn när man helst vill. Den välutrustade radioentusiasten har även gått vidare och fört över filerna till sin personliga Mp3-spelare för att kunna njuta av sitt favoritprogram på tunnelbanan, i bilen, på gatan, osv. Inga konstigheter. Tvärtom ska man faktiskt kräva sådan service av Sveriges Radio, som bekostas av skattebetalarna. Varför ska man hänvisas till bestämda tider om man vill ta del av radioutbudet som man själv varit med och betalat för?

Nu har enkla gratis programvaror blivit tillgängliga för vem som helst att spela in sitt eget radioprogram på sin dator och sedan sända det via Internet. I USA har det blivit ett fenomen, med tiotusentals sådana radioprogram som har lanserats bara senaste halvåret. De flesta klarar sig med relativt få lyssnare; det är ju amatörradio och folk producerar program mest för sin egen nöjes skull. Men ett stort antal program har blivit så populära att producenterna har börjat försörja sig på det.

Podcasting heter tekniken; en sammansättning av iPod + broadcasting (men tekniken fungerar utmärkt med vilken dator eller Mp3 som helst, ej bara Mac). Kungaparet av podcasting heter Dawn och Drew. De bor på en bondgård i USA:s mellanväst och är helt vanliga – och oerhört underhållande – människor. Liksom de allra flesta populära podcasters kör de sitt program utan manus. Ibland spelar de lite musik men mest snackar och skrattar de bara. Cirka tiotusen lyssnare över hela jordklotet laddar ner parets program varje dag – inklusive mig. Mest känns det som om jag hänger en stund med mina gamla galna polare hemma i USA.

Men den stora “Podfadern” är en man som heter Adam Curry, som några medelålders människor kanske minns som en av MTV:s första “VJ:s” (videojockey) från 80-talet. Curry har själv lett utvecklingen av tekniken och det nätverk som han har skapat för att hjälpa andra podcasters anses vara den starkaste kraften bakom boomen för amatörradio via Internet. Adam Curry håller själv i en mycket populär podcast som heter Daily Source Code där han uppdaterar dagligen sina lyssnare om de senaste händelser och tekniska framvinningar inom podcasting. Men Currys huvudsyfte med att etablera podcasting var egentligen att revolutionera musikindustrin. Som gammal radiopersonlighet och MTV-VJ hade han en unik inblick i musikindustrins problem med den nya tekniken och illegala nedladdningen. Men Curry (och många andra) tolkar inte problemet som orsakat av skrupelfria nedladdare, utan som en konsekvens av musikindustrins egen girighet. Skivbolagen har bäddat för sina egna problem genom att enögt omfamna gammal teknik och föråldrad marknadsföring. Genom att fokusera sig och lägga enorma resurser på ett begränsat antal artister, missar skivbolagen möjligheter att börja känna pengar på den överflod av oetablerade artister som gör mycket bra musik. Curry menar vidare att bra musikradio inte alls behöver förlita sig på redan etablerade artister med stora skivbolag bakom sig. Det finns lika mycket riktigt bra musik som aldrig hörs på radion. Därför har Curry lanserat ett nätverk där podcasters kan hämta och spela musik på sina sändningar utan att behöva bry sig om STIM-kostnaden. Artisterna och deras oberoende (“indie”) skivbolag har själva gått med idén för att kunna bättre spridda sin musik och gör den känd – samt förhoppningsvis skapa en marknad för den nya musiken.

Utbudet mest på engelska (!)
Men för den som vill leta lite i podcastingdjungeln finns det i stort sätt vad som helst att lyssna på. Program som jag prenumererar på (helt gratis) inkluderar några etablerade (“mainstream” ) nyhetssändningar, alternativa nyhetsprogram med vänsterprägel samt några komediprogram som görs av glada och mycket begåvade amatörer. Samtliga podcasts är på engelska – liksom den stora majoriteten av podcasting idag (Också i Tyskland håller den etablerar sig storartat.). På svenska verkar det ännu inte finnas så mycket i form av vanliga podcasters. Den senaste internetflugan har helt enkelt inte hunnit flyga hit än. Man kan naturligtvis spekulera varför. Själv tror jag att det mest beror på att det gått så snabbt i USA. Förra året ökade antalet podcast-lyssnare till över en million människor, från bara några tiotusentals 2004. Men en miljon är ändå bara en bråkdel av alla amerikaner som har bredbanduppkoppling.

Det kan finnas också en annan orsak som kanske hindrar utvecklingen här i Sverige. Tyvärr verkar svenska Internetintressenter vara mer intresserade av att tjäna pengar på sina produkter än att utveckla media för att gagna alla. I USA finns det fortfarande en stark tradition bland “Netizens” att flytta fram parametrarna för vad som är möjligt på Internet. Där finns det gott om människor som är villiga att lägga ner egen tid utan löfte om ekonomisk ersättning. Det kan låta konstig för svenskar att det finns en sådan folkrörelse i USA, kapitalismens hemvist, men det är faktiskt sant. Jag har ofta blivit besviken här i Sverige när jag upptäcker en nytt och spännande inslag på Internet skapat av folk som vill börja tjäna en slant innan tekniken ens är fullt utvecklad.
Men ett undantag till regeln är Skolsmart, en svensk blogg och podcast av Richard Gatarski, ekonomiedoktor och expert på marknadsföring av skolor. Han har skapat en outtomlig källa för skolfolk att fördjupa sig i och han verkar drivas allra mest av sin professionalitet och egen entusiasm.

Podcasting snart på Mariaskolan
Den här veckan har jag ägnat mig bland annat på att presentera podcasting för mina elever, i förhoppningen att de intresserar sig för något program och börjar lyssna på engelskspråkig “radio” (Ja, det finns även mycket bra podcasts som görs av amerikanska tonåringar!). Det förvånade mig inte alls att nästan inga av de tillfrågade elever som jag har träffat i veckan (c:a 100 st.) överhuvudtaget lyssnar på något särskilt radioprogram (DN:s radiokrönikör Mattias Hermansson bekräftade detta i sin artikel 16/1; Generationsklyftan. SR för de äldre, Rix för de yngre. Vem bryr sig?). För nöjes skull lyssnar de flesta svenska tonåringar på kommersiella musikkanaler men utbudet där är knappast särskilt intressant. I själva verket blir unga människor i Sverige utlämnade till utländska radioföretag som programmerar sitt musikutbud efter de största skivbolagens marknadsföringskampanjer. Trots en långvarig tradition av inhemsk popmusik i Sverige (popmusik är som bekant en av Sveriges allra största exportindustrier), driven huvudsakligen av unga vitala musiker och entusiaster, styrs lyssnarvanor här mest av stora utländska mediebolag.

Vad gäller podcastings möjligheter för att hjälpa dagens unga utveckla sin engelska, försöker jag vara uppriktig med eleverna. Ser man till kursplanens mål för engelska redan i grundskolan upptäcker man att målen för årskurs nio är mycket högtställda. Sedan ska man jämföra målen med antalet undervisningstimmar som enskilda skolor faktiskt erbjuder i engelska. Man behöver inte vara cyniker för att uppfatta att man helt kallt räknar med att eleverna ska tillägna sig det mesta av sin engelska på fritiden. Undervisningen går därför ut på att utmana eleverna att vidare utveckla sin engelska, hjälpa dem tillägna sig skriftspråkets normer så väl som talspråkets, vägled dem i engelskspråkig litteratur, mm. Men den största delen av elevens engelskspråkig “input” kommer från media; musik, TV, film och numera Internet – främst i form av chat och dataspel.

Min tanke är att eleverna vidare ska utveckla sin engelska genom att lyssna mer på andra sorts innehåll än bara det som framställs i ett skrivet manus och sedan spelas in på film. En av kursplanens mål beror exempelvis elevens förmåga att förstå talad engelska på flera olika varianter; dialekter såväl som sociolekter. Jag kan knappast tänka mig ett bättre sätt att uppnå detta mål än att regelbundet lyssna på olika podcasts på ens Mp3-spelare! Jag vet också själv att den egna talförmågan får en skjuts av att höra mer av det språk man försöker tillägna sig. Alltså borde alla elever kunna utveckla både sin hörförståelse och sin talfärdighet genom att regelbundet lyssna på engelskspråkiga podcasts.

Givetvis hoppas jag också att eleverna inspireras att göra egna podcasts också, liksom några av mina elever testade att skriva blogg förra terminen. Podcasts skulle de kunna göra både på engelska eller svenska. Det vore utmärkt för deras språkliga utveckling oavsett språk. Att göra radioprogram innefattar i stort sätt samtliga färdigheter; lyssna, tala, läsa och – inte minst – skriva! Därför börjar jag denna termin med att göra podcasts med mina elever i basengelska. Förutom att podcasting tränar samtliga språkfärdigheter erbjuder det unika möjligheter för eleverna på olika språknivåer att samarbeta.
För att locka eleverna presenterade jag först några podcasts som görs av helt vanliga ungdomar. De som jag hittills hittat är gjorda av tjejer. Men jag tänker fortsätta leta bra podcasts av ungdomar och lägga ut länkarna på denna sida.

Vem vet, kanske jag kan även inspirera någon läsare att kommentera innehållet här?

Hör av er!!!
Patrick

Om cyberbarn, en moraltant och en datornörd: Allt ska skolan ta hand om!

2005-10-17T05:47:00.000-07:00

Min förra blogg om Mats Anderssons bevakning av ungdomssajter fick mig att minnas den andra av två föreläsningar jag hann med på bokmässan; Datorn, faktaboken, leken – samverkan eller motverkan?
Christina Svensson har lång erfarenhet inom barn- och skolbiblioteksvärlden. Hon är medförfattare till Faktaboktipset, i vilken drygt 600 faktaböcker, ett 50-tal cd-rom och ca 100 webbplatser kommenterats. Ylva Ellneby också medverkade, aktuell med nya boken Cyberungar där hon tar upp vad små barn behöver för sin utveckling, samt Olle Westin från Mimers Brunn, som arbetar med att hjälpa lärare att använda Internet och datorer i undervisningen [ur seminarieprogrammet].

Ylva Ellneby antog rollen som moraltant. Hon började med att redogöra för ett besök hon hade gjort på IKEA för att orientera en grupp anställda i unga människors datorvanor. Där fick hon se hur vuxna människor satt och lekte med stora klossar – enkla överdimensionerade Legobitar. Chefen förklarade för henne hur denna vuxenlek, som heter "Serious Play" skapar nya strukturer i hjärnan och gynnar "lateraltankande" hos de anställda. Ellneby tänkte på hur hon tidigare hade sett mindre barn sitta och leka plockepinn - på dator. Då hade hon förundrats över hur en enkel lek som utvecklar barns finmotorik istället hade ersatts av pixlar på en datorskärm. Men på IKEA satt vuxna och lekte med småbarns leksaker. Man fick hålla med om att det var rätt absurt.

Men Ellneby fortsatte med att måla fan på vägen och varna för hur småbarn numera berövas sin rätt till att leka kroppsligt. Hon beskrev hur deras behov av fysisk och mental träning ignoreras när vuxna sätter dem framför datorn. Vidare frågade hon om det egentligen räcker med att lära barn hur de exempelvis undviker snuskgubbar på Internet; "Ska barn behöva träffa sådana människor?". Underförstått var frågan om barn överhuvudtaget ska få använda datorer på egen hand.

Detta var en vecka innan jag fick höra Mats Anderssons föredrag och då tänkte jag inte på mycket mer än det som Tomas Tobé hade på dagens första seminariet sagt om unga människors "socialiserande" på Internet. Då hade jag frågat mig om man verkligen kan tala om socialiserande, när det egentligen handlar om individer som sitter i var sin kammare och kommunicerar digitalt med varandra. Krävs inte fysisk samvaro alls när man umgås?
Jag tänkte också på David Eberhards artikel på DN-debatt nyligen. Överläkaren Eberhard fasar över det svenska samhällets extrema behov av trygghet. Han beklagar hur unga människors utveckling hämmas av vuxenvärldens överbeskyddande mentalitet, där varje möjliga riskfaktor ska helst raderas ur deras liv. På seminariet i Göteborg hade vi ett livslevande exempel på det.

Vad gjorde man förr i tiden?, undrade jag. Diskuterade man allvarligt alternativet att hålla sina barn inomhus på grund av risken att de skulle möta en pedofil därute i det riskfyllda samhället?
Jag menar, visst berättigas exempelvis lagen om cykelhjälm av statistiken över barn som drabbats av hjärnskador. Men jag minns förmiddagarna med min dotter på öppna förskolan, där föräldrar följde efter sina småbarn på ett halvmeters avstånd. Nu när dottern blivit tre år gammal, har föräldrarna ökat avståndet med någon halvmeter när de är tillsammans på lekparken. Ibland undrar jag hur länge det dröjer innan folk börjar sätta knä- och armbågsskydd på barnen. Ska de verkligen behöva ramla och slå sig?

Nu vill jag inte vara roligt på bekostnad av barn som allvarligt skadat sig eller utsatts för övergrep. Men någon rimlig gräns får det vara. Tydligen fick överläkaren Eberhards debattartikel en väldigt positiv respons från DN:s läsare. Vidare verkade Ellenbys resonemang förbise faktum att de allra flesta småbarn i Sverige vistas huvuddelen av sin lektid på dagis, där förskolepedagogerna knappast börjat hålla datorkurser. Hur pass stor är egentligen risken att småbarns hjärnceller blir slöa av att börja knäppa på tangentbordet hemma?
Bakom Ellnebys oro, och även Per Anderssons arbete med att spåra pedofiler på Internet, ligger en mycket större fråga. Det är varför vi vuxna vet eller bryr oss så lite om unga människors datorvanor. Jag tror att det kan finnas flera orsaker.

För flera år sedan fick jag höra en historiker som specialiserar sig på pedagogikens historia. Hon påpekade att vi nu lever i en tid då det är vanligt att barn lär ut färdigheter till vuxna. Främst vad gäller tekniska färdigheter har dagens barn ett försprång. Ingen vuxen idag är främmande för den tanken. För att kunna använda sig av elektroniska apparater eller fullt utnyttja Internet är det ofta en ung människa som vi vänder oss till för hjälp. Men som historikern påpekade, är det faktiskt första gången i människans historia att sådant har skett. Tidigare har det alltid varit de äldres uppgift att undervisa unga. Rollförväxlingen är således ny och vi vuxna har uppenbarligen ännu inte anpassat oss helt. Visst tar vi hjälp av de unga när vi exempelvis ska ställa in den nya DVD-spelaren hemma, men hur många av oss har seriöst funderat på vad ungarna kan mer än vi? Hur många av oss har aktivt undersökt det?

En annan orsak ligger i själva situationen som vi vuxna människor befinner oss i – brist på tid! Fysikern Bodil Jönsson har sammanfattat problemet med ordspråket Ting Tar Tid; "Ser man till den egentliga funktionen håller den tidsbesparande teknologin i allmänhet vad den lovar, nämligen att utföra uppgifter fort." (I tid & otid, 2002). Vidare påminner Jönsson om en variation på det som Aristoteles kallade "naturens rädsla för vakuum";
"Men köphetsen och viljan att göra mer är något hos människa och kulturen som bara ökat. Ju fler prylar vi skaffat för att spara tid, desto fler nya företeelser har vi samtidigt tagit in i våra liv. Utan att ett ögonblick fundera över hur vi skall kunna underhålla dem. Också Ting Tar Tid." (s.87)

Många vuxna upplever att de har för lite tid för barn som har blivit stora nog att använda datorn själv. Kanske man har så fullt upp med att skaffa sig resurserna till att förse barnen med datorer, Mp3-spelare, video- och datorspel att man sedan saknar tid och kraft att fullt sätta sig in tekniken? Dessvärre kan man bli så upptagen med att hjälpa barnen utveckla också andra intressen än den stillsittande datoranvändningen – ridning, hockey, fotboll, kultur, mm – att man blir helt slut och orkar inte bevaka dem dygnet runt på datorn! Utan tvekan är det så för många. Hjärnan och kroppen brister helt enkelt, och intresset och engagemanget minskar därefter.

Således hamnade paneldiskussionen tillbaka på det som numera antas vara ruta ett: "skolans ansvar". Ju mer människor upptäcker att tiden och orken inte räcker till för att skydda barnen från de nya (eller, för all del, även de gamla) farorna ställs högre och högre krav på att skolan ska göra det. Men nu kom uppmaningen från ett oväntat håll; det blev datornörden själv som förespråkade ökade insatser från skolan för att kompensera för datorns övertag i ungdomars liv!

För de som inte vet vad Mimers Brunn är, kan dess korta historik beskrivas som följande: En sajt som en gång startats av en gymnasist och utnyttjades huvudsakligen av elever för att planka uppsatser har nu försökt ryka upp sig och bli till ett intressant pedagogiskt verktyg för både elever och lärare. I flera år har det hört till den upplysta lärares uppgifter att kontrollera att skolarbetena som lämnats in inte haft sitt ursprung någon annanstans och kommit via sajter som Mimers Brunn. Där läggs helt enkelt ut skolarbeten som redan fått högt betyg. Men sajtens grundare har också mognat och nu när han studerar på universitetet i Uppsala (där han – hör och häpna – upptäckt att biblioteket är en utmärkt studiemiljö) har Olle Westin också fått ögonen upp för riskerna som datorn medför. Westin tycker naturligtvis också att det är för jävligt med pedofiler som vistas på barnens chatsidor och nynazister som kidnappar domännamn för att sprida sin vidriga åsikter. Han, som så många andra före honom, menar att skolan skall motverka sådana onda krafter. Indirekt förespråkar han en kompetenshöjning bland lärare för att kunna klara detta. Och givetvis är tanken god. Liksom den rika flora av organisationer som har för uppgift att motverka allt från AIDS till djurplågeri vill man helst jobba förebyggande. Skolan framstår som den naturliga platsen för att möta nästa generationen. Samtliga samhällsinriktade organisationer försöker få en fot innanför skolans väggar för att bära sitt speciella budskap till dagens unga.

Samtidigt vet alla att kunskapssamhället ställer högre krav på elevernas (och därmed lärarnas) ämneskunskaper. Det tas för givet att skolan och förskolan skall utveckla bättre metoder för att stimulera elevernas aktiva kunskapssökande. Det anses en självklarhet att pedagogerna skall vara välutbildade och professionella – samt behöriga. Frågan blir givetvis vad man ska prioritera? Vill vi ha skolan till att utbilda barn eller uppfostra dem? Hur kommer det sig att lösningen för föräldrar som inte mäktar engagera sig i barnens datoranvändning blir att skolan ta över deras ansvar? Som utlänning slutar jag aldrig förvånas över hur vanligt förekommande det är i det svenska samhället att förskjuta problem över till skolans sfär – som om vi inte redan hade tillräckligt att tampas med!

Cyberspanaren besökte Mariaskolan

2005-10-10T02:25:00.000-07:00

När Mats Andersson möter elevgrupper på skolbesök brukar han vinna deras förtroende med en utmaning. Han ber dem att snabbt samla alla adresser de kan till olika ungdomssajter på nätet, och han försäkrar dem att han känner till ännu fler. Eleverna tvivlar ju på det och sätter igång febrilt med att skriva sina listor. Men de kommer aldrig i närheten av att överträffa cyberspanaren Andersson. Avgörandet kommer blixtsnabbt när han visar sin overheadfilm på över hundra ungdomssajter, som han lika snabbt ryker bort sedan – det finns ingen anledning att förse dem med ännu fler än de redan kan!

Inför vuxna åhörare skippar han utmaningen. Det vore väl pinsamt att se hur lite de flesta av oss kan om ungdomssäjterna. Istället överrumplas vi med hårresande fakta: Det finns över 4000 män i Sverige som regelbundet söker kontakt med barn på ungdomssajter. Lunarstorm, den största ungdomssajten med över 1,5 miljoner prenumeranter (5 miljoner textmeddelande/ 50 000 bilder per dygn!) anställer endast 9 säkerhetspersonal. Kamrat.com har 80 000 besökare om dygn men totalt bara två anställda.
Mats Andersson är den enda i Sverige som jobbar professionellt med att kartlägga och spåra pedofiler på Internet. Inga poliser gör det. Han har, i egenskap av "barn" på sådana sajter, blivit förförd av något tusentals män på nätet – trots att han aldrig talar sex med dem (Får han någon intim förfrågan svarar han att det är en privatsak.). Enligt Andersson klarar 98% av barnen på sajterna att undvika eller avvisa snuskgubbarnas skriftliga närmanden, men det finns de som inte gör det. Siffrorna talar för sig själva.

Sen kommer det mest skrämmande avslöjandet: Ännu 2005 är det inte olagligt i Sverige att förföra barn skriftligen. Därför kan vuxna män figurera på sajterna helt öppet. Mats Andersson förklarar att vanliga ord som "häst" och "konståkning" drar omedelbar kontakt från vuxna män. Männen kan till och med erkänna sin ålder för barnen och medge att de är för tok för gammal, men sedan skriver de kanske att de "bara ville säga att du har sajtens finaste ögon". För en sådan komplimang får de ofta ett tack. Då är kontakten igång.

Mats Andersson har lyckats spåra och hjälpa polisen gripa förövare som kommit så långt till att ha sex med minderåriga. I flera fall har han långt i förväg känt till gärningsmannens aktivitet på Internet, men utan en lag mot det kunde ingenting göras. Han berättar också att männen utåt verkar helt normal för omgivningen. Bland de som han avslöjat finns en kommunpolitiker. Han känner även till en manlig präst som höll på förföra barn (På Lunarstorm får präster en legitimation som syns på skärmen när de loggar in). Prästen kontaktade Andersson i sin
roll som ung flicka. Under en längre tid chattade de och småningom började prästen fråga om "flickans" sexual erfarenhet, bl.a. om hon var oskuld. Han rådde henne att söka upp en äldre kille första gången, för att minska obehaget. Men ville hon försäkra sig om att förlora oskulden på ett helt smärtfritt sätt, uppmanade prästen henne att helst hitta en medelålders man. Prästen kunde även själv tänka sig hjälpa henne. Skulle hon få svårt att ljuga för föräldrarna och komma iväg till honom, kunde han själv möta föräldrarna i förhand och försäkra dem att det var i andligt sammanhang de skulle träffas. Tack vare Anderssons ingripande har mannen förlorat sin webblegitimation. Han är inte heller präst längre.

Det finns tydligen inga gränser för hur slug förövarna blivit i sina försök att förföra minderåriga. En man inledde sin kontakt genom att uppge att hans vuxna son dött och att han nu skulle bli låtsaspappa när sonens fru och deras flicka flyttade in hos honom. Hon ville så gärna få en bra relationen med flickan och därför sökte han nu kontakt med hennes jämnåriga, för att få träna lite och lära sig vad unga tjejer gillar. Snart började han fråga om menstruationen och annat ännu mer intimt.

Med över hundra ungdomssajter på nätet blir det givetvis svårt att hindra sådana män. Lika slug som de är att söka kontakt med minderåriga, är de också välorienterade bland sajterna och det enorma utbudet som finns där. En sajt heter Skunk. Den ägs av Spray, ett välkänt märke bland Sveriges Internetanvändare och ett av de företagen som det gått bäst för sedan nittiotalet. Skunk är Sprays ungdomssatsning (dess enskilt största inkomstkällan är marknadsundersökningar bland tonåringar). Sajten erbjuder möjligheten att skapa och delta i ett mycket stort antal interna mötesgrupper. Bland de många helt vanliga ämnesområden för mötesgrupperna finns också andra, mer udda rubriker där pedofiler brukar vistas. Det kan heta något så ofarligt som "amatörmodeller", men också "sexlektioner" eller till och med "sex med möbler". Går man in i de grupperna hittar man vuxna män som redan är välkända för Mats Andersson och som helt öppet söker sexuell kontakt med barn. Men det är inte bara kommersiella sajter som drabbas. Även på olika ungdomsmottagningars hemsidor kan det förekomma pedofilverksamhet. Ett vanligt lockbete är att ge sig ut att vara modellagentur. En länk leder ofta till "professionella" hemsidor vars syfte är att få barn att skicka in bilder på sig själva (ett exempel är Bara du och jag, som öppet söker "lätt erotiska" bilder). Men barn kan också få erbjudandet att bli fotograferad helt kostnadsfritt.

Det är också mycket vanligt att dagens unga självmant lägger ut bilder på sig själva på Internet. Snyggast.se är en sajt som till och med de flesta vuxna har hört talas av. Sajten är populär på alla skolor i Sverige. Den får 160 000 besök per dygn och där blir man helt enkelt bedömd för sitt utseende. Att bli utvald till de snyggasta 20 pojkar/tjejer är oerhört populärt. I regel får man mer poäng ju mer man klär av sig och det finns knappt någon gräns till hur långt de unga deltagarna gått för att vinna poäng. Sedan fångas bilderna upp av porrindustrin och används till exempel på sajter för telefonsex. Det förekommer också att ungdomar utnyttjar sajten för att ha webbsex, där man onanerar på webbkamera för varandra. Enligt Mats Andersson är Snyggast.se också Sveriges absolut största sajt för webbprostitution. Unga människor onanerar mot betalt, som kan exempelvis ske genom att köparen fyller på den ungas mobilkort.

Medan det är klart att ungdomar surfar till ungdomssajter för att söka kontakt med varandra och tillfredställa sin nyfikenhet, är det viktigt att inse att sajterna lägger ner oerhörda resurser för att aktivt söka upp ungdomarna. Sex är inte det enda som säljer. Smartbar Sweden är en hemsida där man kan beställa hem ännu icke-narkotikaklassade naturpreparat, som sedan skickas ut paketerat som Mariboukakor. Ett annat slags är populärt nästan uteslutande bland killar; de visar autentiska bilder och filmer från offentliga avrättningar.

Det finns inte några enkla tekniska lösningar för att förhindra barn att bli kontaktade av pedofiler eller lockas in i ett förnedrande och destruktivt beteende på Internet. De skyddsprogram som nu finns på marknaden för att spärra viss Internettrafik är relativt lätt att komma runt. Det finns kodord med vilka man exempelvis kan länka in på sajter som i sin tur länkar vidare för att undvika spärren.

Som vuxen är man inte helt maktlös, det går att hjälpa barn och ungdomar lära sig motstå farorna på nätet. Mats Andersson får stor effekt när han pratar med barn. Men juridiskt finns det inget man kan göra – i Sverige, vill säga. Andersson döljer inte sin uppskattning för samarbetet som han har inlett med Scotland Yard i London, som till skillnad från Sverige har flera heltidsanställda polis som spårar pedofilverksamhet på Internet. De är i stort sett de enda kolleger han har. Men i Storbritannien finns det lag mot att skriftligen förföra barn. Nyligen greps en man som lyckats locka en ung flicka – som i verkligheten var en polis försedd med falsk identitet på nätet. Sådana förövare riskerar 34 års fängelse.

Men Mats Andersson har också svårt att dölja sin frustration över handfallenheten hos svenska politiker vad gäller lagstiftning. Själv har han tagit initiativ till att träffa representanter från samtliga riksdagspartier. Han har erbjudit sina tjänster helt gratis, får han bara komma och föreläsa för dem. Hittills har bara Vänsterpartiet och Moderaterna tackat ja. Justitieministern Tomas Bodström har tidigare ställt sig emot en lagstiftning och menat att existerande lagstiftning räcker. I ett senare uttalande menade han att föräldrainformation är viktigast. Men som åhörare undrar man om Socialdemokraternas och de andra partiernas bristande intresse. Borde inte Mats Andersson beredas stor plats för att föra ut sitt budskap bland vuxna? Varför har han inte synts mer på Sveriges television eller i media? Visserligen har han en stark patos och jobbar ihärdigt, men frågan är hur många vuxna en man kan nå.

En dag på bokmässan

2005-10-02T22:59:00.000-07:00

Vilken förmån att som nyanställd få erbjudandet att åka iväg med några kolleger till Göteborg!Det var också första gången för mig att både vara i Göteborg och gå på bokmässan - jag som brukar jag bli överväldigad av utbudet i ett vanligt bibliotek. Alltså upplevde jag mina första timmar på mässan som en oändlig snårskog av böcker och montrar, intressanta talare och kända ansikten. Som tur var träffade jag några få bekanta med mer erfarenhet, som hjälpte mig orientera mig bland utbudet lite. Men ännu skönare var möjligheten att få sitta och lyssna på några seminarier; att få vila fötterna och sinnena lite och fundera kring viktiga frågor som rör mitt arbete som pedagog.

Jag valde naturligtvis att gå på seminarier som handlade om unga människor. Det första blev Vad komma skall – att möta framtidens unga läsare:
Ur seminarieprogrammet:
Trender och tendenser i samhället förändras ständigt, och de som snabbast plockar upp dessa är barn och ungdomar, i synnerhet via Internet där många nätplatser utesluter vuxenvärlden och uppfyller ett starkt behov av samhörighet. Vågar vi ignorera Internet eller är det en oöverträffad kanal till barn och ungdomar? Och hur gör vi för att "hänga med" i den snabba utvecklingen?

På panelen fanns Thomas Fürth, Kairos Future, som förmedlar framtids- och omvärldsanalyser, Tomas Tobé, Pronto Communication, som kartlägger de ungas företeelser på Internet, och Gunilla Olofsson, chef på Rabén & Sjögren, som har erfarenhet av att ha tagit fram många succéer inom barn- och ungdomslitteraturen.

Den klart yngsta talaren, Tomas Tobé, började med att förklara hur han kartlägger unga i deras "nätmiljöer", dvs. ställen där de numera väljer att socialisera, och rådger företag i hur man utnyttjar den nya tekniken för att nå denna målgrupp. Förlagschefen Gunilla Olofsson berättade hur branschen stimulerades av Harry Potter, och kallade den succén en revival för den stora breda berättelsen. Thomas Fürth drog en parallel med begreppet Storytelling, som blivit ett modeord; i en tid när pris och kvalitet på varor tas för givet (eftersom de standardiserats tack vare tekniken) får olika producenter nu konkurrera med sin "story", dvs. genom att skapa ett sammanhang kring sitt märke (t.ex. ICA-reklamen på TV). Vidare definierade han ungdomar nuförtiden som "individuella kollektivister", eller "The You-Me-We Generation". Fürth menade att dagens unga mer än någonsin tidigare söker sig till grupper, samtidigt som de ärvt och vidare utvecklat den tidigare generationens individualism. Resultatet blir att unga surfar mellan olika gemenskaper med vilka de - under åtminstone en tid - identifierar sig.
Nät-communities som Playahead erbjuder sådana möjligheter. Men unga kan byta miljö och grupptillhörighet lika snabbt och naturligt som de ändrar telefonlistan i sin nyinförskaffade mobil, däri bekantskapskretsen vanligen definieras.

Betyder det att dagens unga längtar tillbaka till berättelsen? Kan det komma en positiv respons till de nya medierna, som vanligtvis beskylls för att ha splittrat koncentrationsförmågan hos unga, och skapat en generation av svaga läsare?
Förlagschefen verkade inte så säker. Harry Potter hade överraskat branschen och det finns ingen som vågar förutsäga vilka manus kan bli nästa supersuccé. Ungdomar är nyckfulla, verkade hennes uppfattning vara. Däremot hade hon vissa tips om hur vuxna kan uppmuntra sina ungar att bli starka läsare. Sluta aldrig läsa högt för dem, lydde hennes råd, men jag tänkte på hur en kollektiv suck hade hörts när jag sist förslog att jag skulle läsa högt för dem.

Visst finns det situationer där det fortfarande fungerar men skolmiljön har svårt att konkurrera med de färgspråkande och snabbväxlande miljöer och medier där ungdomar numera inhämtar sina intryck. Svårare än så verkar det bli att smälta in bland bruset av MP3-musik och det avskalade slangkryddade korridorsnack som omger eleverna utanför klassrummet. Somliga elever uppskattar verkligen kontrasten som högläsning erbjuder, men i min erfarenhet brukar det ändå vara de som redan har läsvana och gillar läsning i alla dess former. Eleverna som vi helst vill nå brukar sällan vilja lyssna på sin lärare läsa högt. Deras koncentrationsförmåga brukar vara alltför låg för att få mycket behållning av högläsning i storgrupp.
Ändå vore det bra, tänkte jag, om man aldrig upphörde med metoden att läsa högt för eleverna. Som ung lockades de alla in i berättelsens värld på det sättet. De måste finnas något i det råd som förlagschefen gav oss.

Min spontana tanke blev att skolan måste anpassas till den nya verkligheten också rumsligt. Kanske borde det finnas ett särskilt rum för högläsning på skolan, som kunde bokas i förväg och utnyttjas regelbundet. Ett sådant rum skulle eleverna vara med och utforma och helst skulle det skilja sig markant från vanliga klassrum. Mysigt och tyst skulle det behöva vara, med varma lugna färger och bekväma möbler. Det skulle också behöva utrustas tekniskt så att bilder och även ljudslingor kunde användas. Dagens unga har inga problem med att fördela sin uppmärksamhet, i själva verket tilltalas de av upplevelser där flera saker pågår samtidigt. Jag föreställer mig ett rum där läraren läser högt ur en roman, samtidigt som eleverna får se stora stillbilder ur verkets filmatisering. Eller varför inte icke-figurativa och suggestiva bilder ur modern konst? Allt för att inge en stämning och tilltala lyssnarens alla sinnen samtidigt. Man skulle kunna inleda och avsluta högläsningen med stämningsfull musik, för att rama in berättelsen och gör lektionen till en regelrätt föreställning. Även interaktiva inslag skulle kunna förekomma, med elever som får läsa upp vissa stycken – säg, en dialog – från en projicerad text på väggen. Det skulle kunna bli en multimediemiljö där rösten och berättelsen får huvudfokus.

Tomas Tobé kom med flera idéer om hur man skulle kunna göra läsning mer tillgänglig för unga människor. Han berättade om bibliotek som har börjat lägga ut talböcker på nätet som kan laddas hem på en MP3-spelare. Varför inte lägga ut de första kapitlen på ungdomsböcker på Internet, för att locka in läsaren i berättelsen och får dem att låna eller köpa boken för att fortsätta läsa? Här påmindes jag av flera utmärkta sajter under temat "First Chapters", där man kan läsa de första kapitlen av nyutgivna romaner på engelska. Tyvärr finns sällan de böckerna tillgängliga här i Sverige för att kunna fortsätta läsa. Men varför finns inte något liknande för svenska barn- och ungdomslitteratur?

Tobé förklarade hur de svenska förlagen har visserligen skapat något slags närvaro på Internet, men att oftast stannar dessa satsningar på katalognivå, där utbudet skyltas och beställning kan göras. Han efterfrågade mer interaktiva tjänster där unga läsare recenserar böcker och själva skriver berättelser för allmän beskådning. Förlagschefen kontrade med att berätta att sådant har förlagen gjort, men utan att Internetsidorna fanns tillgängliga där i föreläsningssalen på storbild (och varför inte?) var det svårt att bedöma hur seriösa den satsningen hade blivit.

Igen tänkte jag på en sajt som redan finns och där flera av mina tidigare elever skrivit. Det heter sockerdricka och verkar vara väldigt populär bland unga människor med egna starka drivkraft att läsa och skriva. Men det verkade inte som om paneldeltagarna kände till det, och där någonstans stannade diskussionen av. Budskapet verkade vara att Internet är ett nödvändigt ont om vuxna ska kunna hjälpa unga in i läsandets värld, men att ingen bland den äldre generationen verkar veta hur eller var man ska börja. Utanför föreläsningssalen fanns en sällan skådad och mycket febril aktivitet att marknadsföra böcker men den framtida kundkretsen - som till skillnad från sina föräldrar har vuxit upp med nedladdade låtar i MP3:n, TV- och videospel med fantastisk grafik, och filmer av alla slag brända på skivor - verkar inte man intressera sig för särskilt mycket (Detta seminarium hölls förresten i mässhallens allra största konferensrum men var endast mycket glest besökt.).

Värnar inte branschen sin framtid?

Under lunchen samtalade jag och några kolleger vidare om ämnet. Vi pratade om att datorn i alla fall är ett interaktivt verktyg – till skillnad från exempelvis TV:n. Interaktiviteten måste utnyttjas för att locka unga in i läsandet. De elever som är svåraste att nå med böcker har oftast för vana att söka det de vill på Internet, vare sig det är musik, film, spel eller något nytt dataprogram. Nämner man en intressant bok för dem vill de kunna hitta det lätt och kolla in det omedelbart. Vi gillade alltså Tomas Tobés förslag på att lägga ut inledande kapitel på ungdomsböcker på nätet. I Stockholm finns det redan möjlighet via Stadsbibliotekets hemsida att söka bland böcker och ta reda på vilket bibliotek de finns på, i hur många upplagor och om de finns inne eller är utlånade – samt när de lämnas tillbaka. Kunde man alltså få läsa några sidor eller kapital ur en bok vore det en enkel sak att sedan införskaffa boken. På det sättet kunde man även locka fler unga in i biblioteket!

Det borde nämnas också att Tomas Tobé uppgav bloggning som ett tecken på att ungdomar har lust att skriva och samtala om saker som är viktiga för dem. Unga människor har börjat blogga och läsa varandras bloggar (Denna blogg nämndes som särskilt intressant och populär.) En ung människa med skrivlust är allt oftast en som också läser mycket. Alla medel ska då sättas in för att underlätta skrivande för dem. I marginalen ska ni snart få hitta länkar till mina elevers egna bloggar som startades i samband med svenskundervisningens moment i dagboksskrivande. Bloggar har redan blivit en etablerad teknik i USA:s skolor och det vore kul om några av våra elever – och inte minst lärare – på Mariaskolan skulle intressera sig för att vidare utveckla denna mycket blygsam start.

Nästa inlägg: fortsättningen på rapporten från bokmässan. Vi besökte ännu en paneldiskussion om unga människor och den digitaltekniken: Datorn, faktaboken, leken – samverkan eller motverkan?

Vad är en blogg?

2005-10-02T15:02:00.000-07:00

En blogg är en personlig nätsida som:

innehåller mest nyheter.
uppdateras regelbundet.
tar dagboksform, med de senaste inslagen högst på sidan.
är utformad med ett specialdesignat interaktivt verktyg.
brukar skapas och drivas av en enda person, ibland anonymt.

Inslagen på en blogg:

brukar vara text (inklusive externa länkar), ibland med bilder och allt oftare även ljud och video.
kan kommenteras av besökare.
arkiveras på bloggen och är tillgängliga där för alltid.

Alltså liknar en blogg en personlig hemsida, förutom att den:

är lättare att skapa och uppehålla och är därför mer aktiv samt blir oftare uppdaterade.
uppmuntrar en mer personlig stil och mer öppenhjärtiga synpunkter.
kraftigt uppmuntrar diskussion med besökare och andra bloggare.
skapar en standard global format för bloggar (layouten har två eller tre spaltar, det förekommer kommentarer om inslag och det finns RSS, Really Simple Syndication).

ur Handbook for Bloggers and Cyber-Dissidents, utgiven av Reporters Without Borders